Kullabergs naturreservat

 Den här resan började redan för två år sedan hur konstigt det än kan låta, så det kanske krävs en liten förklaring där. Varje år arrangeras något som heter Tankesmedjan där människor från olika företag, föreningar, kommuner samlas för att prata friluftsliv och för två år sedan var den i Kristianstad i Skåne. Planen var att jag skulle åka ner för att  bla knyta kontakter för framtida samarbeten, men eftersom jag var relativt nyopererad så blev jag tvungen att ställa in det hela, men jag skickade ändå iväg ett mejl till Länsstyrelsen i Skåne för att berätta om min verksamhet och erbjuda mina tjänster. Mina kontaktuppgifter sparades och för lite mer än en månad så blev jag kontaktad av dem för ett arbete vid Kullaberg i nordvästra Skåne.

Senast jag var i Kullaberg var 1979 när jag var på läger i Vejbystrand, men jag kommer inte håg så mycket av mitt besök i området, förutom att det var branta höga klippor och att det var väldigt storslaget. Men som alla mina resor så börjar de i Stockholm och redan här stötte jag på problem, innan jag ens hade hunnit komma iväg.

Tog pendeln i god tid in till centralen så att jag i lugn och ro skulle hitta perrongen och tåget som skulle ta mig söderut vilket inte var några problem. Stockholm central är inte jättestort och har man dessutom bott här i snart 40 år så har man ju lärt sig ett och annat under åren. När tiden började närma sig för avgång åkte jag ut på perrongen och fram till vagnen och liften för att komma in på tåget, men här tog det tvärstopp. Liften var sönder vilket den hade varit en längre tid tydligen, men det var inget som kom upp när jag beställde biljetten några veckor tidigare. Det hela slutade med att personalen bad mig kontakta personalen inne på centralen för att boka till ett senare tåg. Efter lite ordväxlingar så insåg jag att inte skulle få någon hjälp av tågvärdarna så jag tog mina väskor och rullade ner till kundtjänst, men när jag kom dit så var det stäng. På deras dörr in till kundtjänst stod det på en skylt att pga Coronan så var öppettiderna ändrade och om man behövde hjälp under stängningstid så skulle man haffa någon av personalen som man kunde hitta ( om man har tur) inne i stationsbyggnaden. Normalt så tar det inte lång tid innan någon personal dyker upp, men idag lyste de med sin frånvaro, det fanns inte en enda person som jag kunde fråga.

Jag ringde min kontaktperson i Skåne som gav mig lite telefonnummer så att jag kunde boka om både tåg och möten som jag hade planerat under eftermiddag och kvällen, så efter lite samtal hit och dit så var jag bokad till ett nytt tåg senare på eftermiddagen, mina möten fick jag flytta till dagen därpå.

Resan ner till Helsingborg gick smärtfritt och väl där möttes jag av min kontaktperson Lovisa från Friluftsfrämjandet som skjutsade mig upp till Fridas hotell i Höganäs.

Hotellet låg centralt i Höganäs vid hamnen med en underbar utsikt från matsalen där jag åt min frukost, fralla med olika pålägg och till det kaffe och juice. Jag hade sett fram emot prinskorv och äggröra vilken är standard när jag bor på hotell, men inte på det här, men det var helt okej med en lite mer spartansk frukost också.

Rummet som jag hade bokat var även det ganska återhållsamt och enkelt, en våningssäng, ett skrivbord och en liten tv som var upphängd på väggen, antagligen för att den inte skulle ta plats på den redan lilla ytan som fanns i rummet. Badrummet var inte så stort det heller, satt man på toaletten så var det inte mer än lite mer än en armlängd till duschen så man blev inte direkt andfådd när man rullade runt i rummet jag hade bokat. Det kanske inte var riktigt som jag hade tänkt mig, men för mig funkade det alldeles utmärkt eftersom jag skulle jobba ute på fältet på dagarna och sitta vid datorn och jobba eller för att slappa framför tv:n på kvällarna, så det var helt okej.

Efter en god natts sömn så kände jag mig redo för dagens inventering vid Kullabergs fyr och naturrum och om tid fanns så skulle vi kolla in några andra platser också, området har mycket som helst att erbjuda, man blir lycklig när man kommer hit och får se detta fantastiska landskap.

Kullaberg är namnet på den bergskam som sträcker sig från fyren i västra Kullabergs naturreservat österut till östra Kullaberg till Arild och som är ca 8 km lång. Området bjuder på som sagt, en fantastisk natur med bokskog, branta, höga klippor och ett antal grottsystem.

Redan när jag klev ur bilen satte jag på mig falkögonen för att både njuta av det jag såg, men också kolla in förbättringspotentialerna i området. Att ändra på naturen är absolut inte det jag vill, det är ju därför man vill komma hit, men med bättre skyltsystem, bättre information på plats och hemsidor och andra småsaker så kommer man väldigt långt. Sedan kan man göra lite större saker för att göra det mer tillgängligt utan att förstöra naturen, tex bättre stigar, inte överallt, men på några ställen skulle det fungera alldeles utmärkt.

Det var inte bara utomhusmiljön vi kollade på utan även inne på naturrum där det bla fanns en utställning om havet och naturen, vissa saker kunde man se, andra saker inte, men med lite småändringar så ska det funka även där.

En bit från naturrum och fyren ligger det en stor parkeringsplats och där ville man presentera en ide om en slinga i området och här fanns det lite olika idéer om slingan som framfördes, allt från en enek stig fram till en utsiktsplats eller en slinga i området. Alla idéer var bra, men det måste vara ekonomiskt försvarbart för mycket handlar om pengar. Är det en slinga som inte kommer att användas så kanske det inte är så bra att slänga ut flera miljoner i sjön, eller som i det här fallet havet. Då är det bättre att lägga krut på andra fina ställen och det finns det gott om här i Kullaberg, tex fina grillplatser som låg en bit från vägen men ändå så pass nära så att de var lätta att ta sig till. På några ställen fanns det även anpassade toaletter i närheten av vägen och parkeringen. För den som vill övernatta så finns det ett vindskydd inte så långt från den stora parkeringen innan man kommer till naturrum. Den är inte handikappanpassad i sig, men man kan ta sig dit på stigen som går från handikapptoaletten och har man kraften så kan man med lätthet förflytta sig från rullstolen till vindskyddets golv som är i sitthöjd och där man man lägga ut sitt liggunderlag, sovsäck och kudde för att njuta av en natt i det fria. Det går dock inte att ta sig in med elrullstol utan det är bara enbart med en normalbred manuell rullstol, typ 50 cm bred.

Efter en underbar lunch på Kullagården som ligger mitt i naturreservatet omgivet av golfbanan var det dags att fara vidare. Kullagården omnämndes för övrigt första gången på 1500-talet och ägdes då av danska staten eftersom Skåne då tillhörde Danmark. Huset funderade väldigt ofta som boningshus åt dåvarande fyrmästare, men idag fungerar det som hotell och  restaurang med en förstklassig mat. Det fanns en ramp in, men för att komma till rampen så var man tvungen att kämpa sig fram på det lösa gruset, här var jag tvungen att få hjälp för underlaget gjorde att jag fastnade hela tiden.

Dagens sista plats var Solvikens badplats och det var här jag fick höra talas om synden i Mölle för första gången. Det började troligen med studenter från Lund. Allt är sig inte så olikt när man tänker efter. Efter deras vandringar på kullen så hittade de denna lugna och fina vik där de tog sig ett svalkande bad. Det som då var nytt var att båda könen var representerade – Europas första gemensamhetsbad var ett faktum och synden hade kommit till Mölle. Ryktet spred sig och det dröjde inte länge förrän både danskar och tyskar hittade till denna lilla havsvik.

Nu var det ju inte badsäsong när jag var där, det enda jag såg var en gammal skylt där det stod nakenbad för kvinnor, annars såg det ut som vilken badplats som helst. Förutom själva havsbadet fanns det även en pool och tanken är att man med några enkla medel skulle göra det mer tillgängligt och efter att ha besökt platsen så kände jag att det inte skulle vara omöjligt, det ligger nära civilisationen, är relativt flackt så fixar man till det här stället så blir det en riktig pärla.

Det här var dagens sista ställe att inventera, när vi var klara fick jag skjuts till hotellet för att ta igen mig lite, senare på kvällen drog jag och Lovisa iväg på en tur utmed en led med många namn, Skåneleden, Kattegattleden, Kullaleden eller Rullakulla, sedan var det sängen som gällde för att ladda batterierna för nästa dags arbete.