Världens bästa hundar

 Hundar och skogspromenader är något som går hand i hand och som de flesta av oss vet att hundar behöver, även vi människor förresten, men alla kanske inte år så aktiva med sina hundar när de är ute i naturen. En del tror att bara hunden får en promenad så är den nöjd, kanske i vissa fall, men inte alltid. Jag har länge funderat över att anordna en heldag för människor med olika funktionsvariationer och deras hundar och eftersom jag har ganska bra kontakt inom hundområdet när det gäller bra hundtränare så dröjde det inte länge förrän jag hittade den person som jag ville samarbeta med och det var Rolf Blom från Hundiq hundcenter. Han har hållit på med hundar sedan 90-talet och har varit till stor hjälp för många och utbildat många hundar.

Redan i somras började vi planera det hela och det var egentligen inte så mycket att planera, vi skulle bara bestämma plats, datum, tid och vad som skulle hända under dagen och när det började närma sig träffades vi för att reka området som vi hade bestämt och det var Östra Järvafältet, en plats som jag har varit i mycket, både privat och inom jobbet som naturguide och tillgänglighetskonsult. Som en del av er kanske vet så har jag jobbat mycket med Sollentuna kommun med tillgänglighet i deras fyra naturreservat, Östra Järvafältet, Törnskogen, Tegelhagen och Rösjöskogen.

Dagen innan eventet var jag och Iris vid Naturskolan som ligger vid Väsby gård för att lämna maten som jag hade förberett innan och lite andra saker i deras lokaler som vi fick låna, så ett stort tack till Naturskolan. Bilden ovan syns den nya anpassade ingången in till skolans lokaler, de har även en anpassad toalett.

När jag lämnat alla grejor och pratat med en av lärarna så drog jag och Iris iväg, söderut till Hägerstalund, förbi Eggeby gård och bort till Rinkeby där vi tog tunnelbanan hem. Väl hemma satt jag och planerade och gick igenom nästkommande dag med alla underbara människor med deras lika underbara hundar.

Som vanligt vaknade jag tidigt på lördagsmorgonen, brukar alltid göra det när jag ska göra något speciellt, spelar ingen roll vad det är, om det är något nytt eller om det är något som jag gjort många gånger tidigare, men jag inbillar mig att det är bra för då är jag fokuserad och laddad inför det som ska hända.

Platsen som vi alla skulle träffas på var vid Sollentuna ridklubb som ligger i Lilla Viby norr om Sollentuna, vid gränsen av naturreservat. Lilla Viby omnämndes för första gången i början av 1400-talet och det finns en hel del fornlämningar. På 1500-talet bestod byn av tre gårdar och hundra år senare, närmare bestämt i början av 1600-talet ägdes två av gårdarna av skeppsbyggmästaren Henrik Hubertsson (död 1627) som var med och byggde regalskeppet Vasa, men nu ska vi inte grotta ner oss i intressant historia utan återgå till hundpromenaden.

När alla hade kommit var vi ca 15 personer med ungefär lika många hundar, så började vi promenaden ner mot slutmålet, Naturskolan.

Hundarna som vi hade med oss var både sällskapshundar, hundar under utbildning och färdiga arbetande hundar som servicehundar och medicinskt alarmerande hundar, tex epilepsi, diabetes och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, tex ADHD, ASD/Aspberger syndrom m.m. Med andra ord så var det här mycket speciella hundar och det känns riktigt häftigt att tänka sig att Iris tillhör den här yttersta eliten.

Efter ca 500 meter kom vi fram till en äng på vänster sida och här skulle vi göra den första övningen av totalt 12 och det var inkallning. Varje hundägare skulle sätta sin hund vid en bestämd plats och gå en bit bort för att sedan kalla in sin hund, en av dem var Benji som syns på bilden nedan.

Det här var den lättaste av alla övningar, nu väntade platsliggning med störning, leta godis bland stenar och träd, balansering på stenar och nedfallna träd m.m. Här är bilder från några av övningarna under promenaden och en gruppbild på alla.

Som vanligt går tiden väldigt fort när man har kul så några övningar fick vi stryka för att hinna med lunchen som jag hade ordnat till alla deltagare, tunnbröd fyllda med godsaker från skogen. Att fixa till en röra till tunnbröd är inte så svårt, men att göra det för 15 personer är lite marigare för det är lätt att beräkningarna av kryddor och andra ingredienser blir fel, eller ännu värre, att maten ska ta slut, men som tur var så stämde alla mina beräkningar och alla såg ut att trivas i solskenet med sin tunnbrödsrulle och kaffe/te.

Blir ni sugen på en vandring så hör av er till mig så kan vi ordna något trevligt och som jag sagt tidigare, funktionshinder är inget hinder för att komma ut i naturen, allting går tills motsatsen bevisas.