Årets första tältnatt

När jag pratar om att ligga i tält är det många som säger att det är något som de vuxit ifrån, men det kan jag säga, det har jag absolut inte gjort. Visst ligger man skönare i en säng inomhus, men det är ändå något som gör att man längtar ut ibland. Tror att det har att göra med en kombination av frihetskänsla och känslan av att man klarar av det, trots sina fysiska begränsningar, men visst, det är inte helt lätt att ta med sig full packning och rulla ut på vägar och stigar av skiftande kvalitet, men det är värt allt slit. Bilderna nedan visar olika tekniker som jag haft genom åren. Den första bilden är från när jag var ute och campade i skogarna i Särna i norra Dalarna och bilden under är från en tur jag gjorde från Märsta ner till Friends arena förra året tillsammans med min systerson.

Är jag ute en natt så räcker det med en väska bakom rullstolen och en stor framför som jag låter stå mot mitt Freewheel för då behöver jag inte ha det hängande mot min kropp, men är det fler nätter så är det cykelkärran som gäller eftersom jag då måste ha med mer packning.
Har man genomgått en stor operation och en väldigt jobbig period efter det så kändes det lite extra skönt att äntligen få ta sig en nattripp ute i det fria. Det jobbigaste för mig är inte att släpa omkring med all packning ute utan det jobbigaste är att bestämma vart man ska tälta egentligen för Stockholm har så många områden som är riktigt fina, så problemet är egentligen inte så farligt, jag har väldigt svårt att bestämma mig bara vart, men efter en hel del tittande i kartor och kollat bilder från tidigare nätter så bestämde jag mig till slut för att tälta vid ett fält söder om Rösjön norr om Stockholm.

Eftersom restiden dit inte var så lång så drog vi inte förrän på eftermiddagen, först tunnelbana till Tekniska högskolan, sedan Roslagsbanan till Roslags näsby. Väl i Roslags näsby fick jag en smärre chock när jag tittade mig omkring, halva orten var typ en enda stor byggarbetsplats. Området kom till i samband med Roslagsbanans öppnande 1885, men skulle nu få en ordentlig ansiktslyftning. Nästan överallt såg det ut som att det var uppgrävt och mellan groparna hade man gjort provisoriska vägar. I normala fall så är det bara att följa vägen som går mot skogsbrynet längst bort, men nu var det väldigt många vägar som var avstängda, vissa var till och med uppgrävda så jag fick följa cykelvägen norrut ca 600 meter, sedan ta vänster och köra genom ett industriområde med typ världens värsta uppförsbacke, för att sedan ta vänster och köra tills jag kom till en rondell, där tog vi höger och fortsatte Enhagsvägen en bit bort för att efter mycket körande på vägarna hit och dit äntligen komma på rätt spår igen.
 Eftersom vi fick köra en omväg på några kilometer så kom vi inte fram förrän på kvällskvisten så i stället för att pusta ut så var det bara att sätta upp tältet innan solen gick ner vilket jag hann med, med god marginal.

Bor man som jag i en storstad så är det väldigt sällan man får se stjärnor och det var inte så mycket man såg nu heller, men det fanns en stjärna som lyste lite extra starkt. Jag kan ha fel men jag tror att det var Polstjärnan vi såg och med tanke på att den är hela 400 ljusår bort från solen så är det ganska häftigt att den syns så bra ändå. För den som inte ser den kan jag berätta att den är ovanför tallen.

Det finns ganska mycket som kan förstöra en tältnatt så här tidigt på säsongen, jag tänker närmast på kylan, slår den till då är det inte kul. När vi människor fryser tar vi normalt på oss mer kläder för att hålla oss varma, men det är lite svårare för våra fyrbenta vänner så där måste vi hjälpa dem på traven lite.
Iris har ett så kallat Back on track täcke som värmer och isolerar på ett väldigt bra och effektivt sätt, men det är något som Iris är väldigt skeptisk till, när jag satte på henne det strax innan vi skulle lägga oss så blev hon stel son en pinne och vägrade lägga sig ner.

Efter att ha försökt att få henne att lägga sig ner så insåg jag efter en stund att det här kommer inte att gå, så för att vi bägge skulle få någon sömn inatt beslöt jag mig för att ta av henne täcket och låta henna krypa ner hos mig i sovsäcken istället och det dröjde inte många minuter förrän vi bägge sov väldigt gott.
När jag la ut på mina sociala kanaler om att jag skulle ut och tälta var det många som skrev att jag skulle ta på mig varmt så jag inte skulle frysa, vilket jag också gjorden. Först ett underställ, sedan varma täckbyxor på det och på överkroppen tröja och jacka. Till händerna hade jag tagit med mig både handskar och vantar och till ansikte och huvud en Balaclaca, även kallad rånarluva och på den en yllemössa och allt det här gjorde att det inte var så farligt kallt, ganska behagligt faktiskt.

En annan sak som är väldigt viktigt när man är ute och tältar är maten. Det finns en uppsjö av frystorkat på marknaden, men de är ofta väldigt energirika och den energin gör jag inte av med när jag kör rullstol. En normalvuxen man bränner ca 3000 kalorier på ett dygn, medans en som sitter i rullstol bara bränner hälften, så med andra ord behöver jag inte så kraftig mat. Antingen kör jag konserver eller egengjord mat, det funkar alldeles utmärkt för min del. Det jag hade med mig på den här turen var en chiligryta som jag gjorde hemma och som jag sedan hällde ned i min mattermos för att behålla värmen tills den skulle ätas när vi kom fram, sedan hade jag lite snacks för att förhöja mysfaktorn lite, det är mycket viktigt.
Frukosten brukar bestå av tunnbröd med ost på tub, i det här fallet kräftost och till det juice och snabbkaffe, enkelt och gott.

När frukosten var uppäten var det bara att packa ihop alla saker för att sedan dra sig tillbaka till civilisationen igen.