Vår vid Sparren

Restiden till det här området kan ibland upplevas som lite lång och seg, men väl framme så möts man av ett lantligt lugn och intressanta platser och platsen jag pratar om är Kårsta och omgivningarna runt om.
Kårsta som till en början stavades till Korsta nämndes redan på 1300-talet, men det är egentligen inte så konstigt eftersom det ligger i ett område med mycket fornlämningar från 1000-talet och framåt. Geografiskt ligger det i den norra delen av Vallentuna kommun, inte så långt från gränsen till Norrtälje kommun. Idag är Kårsta ändstationen av Roslagsbanan, men fram till 1981 gick banan ända upp till Rimbo, något som man kan se spår av idag, men det kommer jag att återkomma till, nu till själva promenaden.

Eftersom restiden dit från söder, 1 1/2 timme (inklusive väntetid) så blev det till att gå upp tidigt på morgonen för att efter frukosten sätta sig på tunnelbanan upp till Tekniska högskolan för att där byta till Roslagsbanan och med mig på resan hade jag min ständige följeslagare Iris. Det finns många fördelar med mitt jobb, ett av dem är att kunna ta med sig hunden ut när man ska på uppdrag. Funkar inte alltid, men för det mesta.

När vi steg av tåget i Kårsta följde vi stationsvägen ner till Kårstavägen där vi svängde höger och fortsatte till en väg som gick till höger, upp för en backe och vidare till en gård som hette Backa gård.

Nuvarande byggnad är från början av 1800-talet och hör görs bla mjölk som transporteras till Arla. Varje vår har man kosläpp här, något som lockar tusentals, men hur det blir i år är väldigt osäkert pga Coronaviruset.

Vi följde grusvägen som gick till vänster om gården och ner mot öppna fält och senare in i skogen. Efter vägen noterade jag att det fanns skyltar efter vägen där det stod om områdets historia, skyltarna var dock av skiftande kvalité, men de flesta var läsbara.

Efter ganska exakt 1.5 km från Backa gård ligger kom vi fram till en bom som vi var tvungna att ta oss förbi vilket inte var några problem. Efter ytterligare 200 meter kom vi till sjön Sparren som sträcker sig norrut och en bit in i Norrtälje kommun. Vid den delen av sjön där vi var hette det Kårstaviken, men som sagt så är det en del av denna ganska stora sjö. Här finns möjlighet att under sommaren ta sig ett dopp i sjön, dock är det lite svårare om man har svårt med balansen pga sand, jord, rötter och ojämnheter i marken, men man kan ju alltid ta sig en fika och njuta av tystnaden, något som vi gjorde.

När lunchen var uppäten fortsatte vi en bred stig som gick utmed sjöns östra del norrut. Det här är rester av järnvägen som gick här under slutet av 1800-talet och en bra bit in på 1900-talet. Underlaget var ganska löst, så här rekommenderas en bra elrullstol eller en manuell med freewheel som är ett större hjul som man hakar fast fram på rullstolen, då blir det lättare att ta sig fram på löst och ojämnt underlag, som den här platsen.

Rubriken på dagens blogginlägg är "Vår vid Sparren" vilket är en passande rubrik. När vi satt och åt vår lunch som den här gången var spagetti med köttfärssås till mig och "vanligt" torrfoder till Iris flög det ett gäng tranor över området, något som fick Iris att avbryta sin lunch och titta upp mot det trumpetliknande ljudet. När vi rullade/gick utmed den nedlagda banan såg jag tussilago lite här och var, med andra ord, våren ÄR på väg! Enligt vad jag läst så kan man följa spåret ända upp till Rimbo, ca 10 km, men det får bli en annan gång, efter några hundra meter vända vi ner till Kårsta för att där ta tåget hem.