Rågsveds naturreservat

För ca sex veckor sedan gjorde jag en ganska stor operation där man tog bort min vänstra njure eftersom jag haft många och stora problem med den den senaste tiden. Tiden efter operationen har inte gått spikrakt precis, läckande operationssår som inte vill läka ordentligt och infektion i samma område kan göra vem som helst irriterad och ledsen, jag är en av dem. Vet inte hur många bakslag jag haft genom åren med infektioner och operationer som följd, men det är så pass många att jag tappat räkningen. Än så länge har jag lyckats ta mig tillbaka till mitt normala liv, men det har inte varit lätt, det gäller att uppmärksamma de små framstegen man trots allt gör, för gör man det så blir livet och vardagen lite lättare, men som sagt, det är inte helt enkelt, speciellt om man som i mitt fall åker på det ena bakslaget efter det andra.

I skrivande stund så mår jag ganska bra, det ömmar fortfarande i operationsområdet och det sipprar ut sårvätska fortfarande, så på tisdag ska jag läggas in igen för en ordentlig undersökning där man ska kolla upp det hela ordentligt. Tråkigt att man ska behöva åka in igen, men läget är som det är, det är "bara" att acceptera det hela och göra det bästa av vardagen som trots allt fortgår, så igår bestämde jag mig för att ta med mig Iris ut i skogen igen för att få lite mental energi, första skogspromenaden på över en månad och området vi skulle besöka var Rågsveds naturreservat söder om Stockholm.

Säger man Rågsved så tänker nog många på punkmusik med grupper som Ebba Grön, KSMB och Helikoptern kräks, (ja, det fanns faktiskt ett band som hette så), men sedan ca två år tillbaka så finns det även ett naturreservat i området också med samma namn som orten, Rågsveds naturreservat. Naturreservatet bildades i september 2018 och hette tidigare Rågsveds friområdet och anledningen till att man beslutade att bilda naturreservatet var att ge friområdet ett starkare skydd. Området omfattar bland annat Kräppladikets och Magelungsdikets dalgångar samt en liten del av nordvästra sjön Magelungen.

För att det hela skulle bli en lång och trevlig promenad så tog vi tunnelbanan till Farsta strand för att där starta vår tur.

Från Stig Trenters torg tog vi oss genom ett radhusområde ner till cykelvägen som gick utmed Magelungsvägen, även kallad väg 271. Området har varit bebodd alltsedan forntiden, vilket ett järnåldersgravfält och en runsten från 1000-talet strax söder om Farsta gård låter berätta. Runstenen är för övrigt den enda bevarade i Söderort till skillnad från norra Stockholm där det kryllar av demFarsta gård är en äldre herrgård och tidigare säteri med rötter från 1300-talet, belägen vid sjön Magelungen. Den nuvarande huvudbyggnaden uppfördes troligen på 1680-talet, renoverades under 1970-talet och ägs idag av Stockholm stad och som används som festlokal och café. Byggnaderna är blåmärkta av Stadsmuseet i Stockholm vilket innebär "att bebyggelsen bedöms ha synnerligen höga kulturhistoriska värden", en intressant plats som jag kan rekommendera om man har vägarna förbi. Tyvärr hade vi inte tid, det enda jag gjorde var att dra ner till strandkanten och ta kort på solen som gick ner bakom skogen på andra sidan sjön.
Solnedgång
Det gick en stig utmed strandkanten men eftersom jag lånade Lottas elrullstol så vågade jag inte köra på stigen som såg ganska bökig ut och anledningen till att jag inte tog min var för att jag i dagsläget måste ta det lite försiktigt med magen, det är lite bökigt att häva sig över till permobilen när man inte får använda de muskler som man är van vid annars. I stället åkte vi upp till en korsning och svängde vänster och fortsatte den tills vägen tog slut, vid reservatets gräns, nu övergick vägen till en bredare stig med hårt underlag av jord.

Mina turer brukar bestå av en hel del branta backar, både upp och ner, men den här gången var det bara en jobbig backe upp, några hundra meter in i reservatet, men eftersom jag körde för motor så var det lugnt. Efter backen kom vi fram till en asfalterad cykelväg där vi svängde vänster och följde den ner till en korsning, Snösätravägen/Magelugnsvägen, där svängde vi vänster och fortsatte vägen in i reservatet. Än så länge var jag inte så imponerad av tillgängligheten som jag hade hört skulle vara bra, tät skog, våtmark och en smal spång var det enda jag kunde se än så länge, men det skulle snart ändra på sig skulle det visa sig.
Rågsved naturreservat

När vi kom till ett koloniområde fortsatte vi en bred och fin stig som gick genom ett område som hette Kräppladalen och här hade man inte sparat på krutet när det gäller anpassningar. Utmed stigen hade man gjort rastplatser som var lätta att ta sig till och bordskivan var lite längre på ena sidan så man fick plats med både en manuell och elrullstol, ett stort plus.
Rastplats
Vid en damm en bit längre bort hade man byggt en brygga som man kunde ta sig ut på för att njuta av utsikten som för tillfället bestod av änder som simmade omkring och lät, vet inte om de försökte säga god natt för nu började solen gå ner. Förutom den anpassade bryggan så hade man även tagit dit en anpassad bajamaja. Det går att ta sig in med manuell rullstol, men inte med elrullstol eller permobil och orsaken till det är att tanken är till vänster om där man sitter vilket gör att utrymmet blir mycket sämre, hade varit bättre med en bajamaja där tanken var bakom eller under toaletten.
Handikapptoalett
Efter att ha gått runt bland vattendragen i området fortsatte vi stigen norrut tills vi kom till Rågsvedsvägen, där svängde vi höger och fortsatte cykelvägen bort till Rågsved där vi tog tunnelbanan hem.

Det här var en mycket efterlängtad tur och som gav mig en hel del energi till att kämpa vidare. Om jag inte får alltför stora bakslag efter vägen så räknar jag med att kunna hålla i vandringar och inventeringar i mars, men tills dess så får det bli "vanliga" promenader med Iris i stället och som sagt, det är inte helt fel det heller, jag menar, är hon inte världens sötaste hund?
Golden retriever

Kommentarer

Mest lästa