På tur med permon.

Tidigare i veckan fick jag det brev som jag väntat på i ett par månader, ett meddelande från Huddinge sjukhus om att ni var det dags att ta bort det som orsakat så mycket smärta, både fysiskt och psykiskt, min vänstra njure. En del av er vet att jag åkte in för lite mer än en vecka sedan och fick en

nefrostomi inopererad, ett nödvändigt ont, men den är jag tvungen att ha fram till att jag ska göra den stora operationen. För er som inte vet vad en nefrostomi är så kan jag berätta att det är en liten tunn slang som går från njurbäckenet ut genom ryggen och ner till en påse där allt det som inte åket ut den vanliga vägen samlas i påsen. Det är inte så trevligt och ibland är det riktigt jobbigt, men det är "bara" att bita ihop som det brukar heta, men förhoppningsvis ska det väl bli bättre när allt är klart. För att inte deppa ihop totalt så är det viktigt, i alla fall för mig, att leva så normalt som möjligt med allt vad det innebär, men eftersom det innebär ganska mycket fysisk aktivitet så går vissa saker bort för en tid framöver, inventeringar och tunga skogsturer med min manuella rullstol, men som tur är så har jag ju min älskade permobil, så igår tog jag med mig Iris ut på en tur tillsammans med min gode vän Calle. Området som vi skulle besöka var Svindersvik och Kvarnholmen som ligger i Nacka kommun några kilometer öster om Stockholm. Efter frukosten och halva melodikrysset åkte jag och Iris iväg bort till Henriksdal för att där ta Saltsjöbanan till Lillängen, en liten resa på exakt 6 minuter enligt SL:s tidtabell. Tidigare kunde man ta Saltsjöbanan från Slussen, men eftersom man håller på och bygger om hela slussenområdet så har man därför stängt av den stationen några år framöver, så nu får man antingen ta bussen från den tillfälliga bussterminalen i Slussen till Henriksdal, eller så får man göra som vi, ta en promenad dit, en sträcka på knappt 3 km. Stockholm är verkligen en stad i förvandling, vilket håll man än tittar åt så är det byggkranar, överallt. Förutom slussen så håller man på med att bygga ut Ersta sjukhus, så stora delar av Stigbergsparken år en enda stor grop med halvt nedrivna hus runt omkring. När jag åkt över Danvikstullsbron så har jag stannat till vid ett antal tillfällen för att se om man kan upptäcka något nytt, den här gången hade det tillkommit en ny skyskrapa sedan jag åkte här senast och som reste sig till höger om Globen och kanalen som man ser på bilden,  en 102 meter hög 27-våningsbyggnad med det konstiga namnet Stockholm01.

Om man ser byggnaden ovanifrån så har den en form av en blomma, typ tulpan vilket hade varit ett bättre och trevligare namn är Stockholm01, men vad vet jag? Hur som helst, efter en halvtimme var vi i Henriksdal, lagom till att tåget skulle lämna stationen.

Lillängen är en station som invigdes i slutet av 1930-talet och som omsluts av villor från samma årtionde, här har tiden i stort sett stått stilla sedan den tiden. Från stationen följde vi cykelvägen som gick brant uppför genom ett skogsparti för att en stund senare komma till Värmdövägen och Nacka Forum som reste sig som ett modernt affärskomplex på andra sidan leden. Väl framme drog vi en repa in i centrumet eftersom vi var väldigt tidiga, klockan var 11.20 och Calle hade vi stämt träff med en halvtimme senare, men när han äntligen kom drog vi iväg.

Från Nacka Forum följde vi cykelvägen som gick över Värmdöleden och till ett villaområde som hette Vikdalen. Vi följde Vikdalsvägen som gick svagt nerför tills vi kom till den nybyggda Svindersviksbron som gick över till Kvarnholmen.

Kvarnholmen, som ursprungligen hette Hästholmen, var i stort sett obebyggd fram till slutet av 1700-talet, då välbärgade stockholmare lät uppföra sommarvillor på ö

n. Så kom det också att vara fram till slutet av 1800-talet då delar av ön togs i anspråk för industri och bostadsbebyggelse. Namnbytet från Hästholmen till Kvarnholmen hänger samman med den snabba utveckling som skedde på ön på 1930-talet. Man hade under flera år då och då haft problem med postutdelningen. Postorten Hästholmen ligger i Östergötland (Ödeshögs kommun), och förseningar kunde lätt råka hända om adressen blev Hästholmen istället för Henriksdal, som då var närmaste poststation för ön. Tur att man inte har det problemet när Post Nord tagit över postutdelningen.

När vi tagit oss över bron svängde vi höger ner för en riktigt brant backe som slingrade sig ner till strandpromenaden som gick hela vägen till Saltsjökvarn och Danvikstull. Utefter vägen passerade vi några intressanta platser, en av dem var Finnboda där ett stort båtvarv låg. Finnboda var ursprungligen namnet på ett torp under Danvikens Hospital. Man tror att namnet kommer från att platsen användes som hamn för finnskutor, det vill säga båtar från Finland.  Vi åkte ut på en pir för att vila vår stackars gashand som fått jobba hårt där vi tog oss fram med våra permobilar.

När vi var mätta och belåtna fortsatte vi strandpromenaden bort till kvarnen Tre Kronor, där virrade vi runt lite mellan husen, men till slut kom vi rätt så vi kunde ta oss över Danvikstullsbron och svänga vänster för att fortsätta utmed nästa Strandpromenaden, Norra Hammarbyvägen. När vi kom till Eriksdalsbadet åkte vi upp till Ringvägen och sedan hem.