På tur med Elle

Under året hinner man en hel del vandringar, både långa och korta, några av dem får man leta länge i hårddisken (hjärnan) för att komma ihåg när det gått en tid, men så har vi de där vandringarna som etsar sig fast i hjärnan på ett sätt som gör att man kommer ihåg varje minut av dem även om det gått en tid, svamppromenaden med Elles utemat kommer garanterat vara en av dem.

Redan tidigt i våras hade vi vår första kontakt om en svamppromenad någonstans mellan Stockholm och Uppsala där hon bor. Första kravet var givetvis att vi skulle vara i en skog där det växte svamp, sedan skulle det vara en plats där man kunde ta sig fram med rullstol, en kombination som inte skulle vara så svår skulle det visa sig och platsen var skogsområdet mellan Steninge och Rosersberg i Sigtuna kommun. Vår första träff var för ca två veckor sedan tillsammans med våra två hundar Iris och Iris. Hur stor är chansen att man träffar en person som har en hund med samma färg på päls, ungefär samma storlek och samma namn dessutom?

Vi träffades vid en av entréerna till Steningedalens naturreservat för att kolla igenom stigarna i området och bestämma upplägget för den planerade svampkursen. Att hitta svamp så sent som i oktober är inte helt lätt, men vi hittade faktiskt en del intressanta svampar, inte så många, så nu var det bara att hoppas på att det inte skulle bli en köldknäpp så vi skulle bli tvungna att ställa in alltihop. Förutom skogen så var vi nere vid badplatsen för att se grillplatsen där vi planerade att tillreda svampen som vi förhoppningsvis skulle hitta på svampkursen. Jag och Iris tog pendeln tidigt på söndag morgon för att en timme senare stiga av tåget i Märsta norr om Stockholm. Vädret var till en början molnigt med stor risk för regn, men ju längre norrut vi kom, desto bättre väder blev det. Från Märsta följde vi cykelvägarna som ledde mot Steninge och en stor parkering strax innan Steninge slott där vi skulle träffas. Jag hatar att var ute i sista minuten, offrar hellre en sovmorgon och kommer tidigare än vad som bestämts innan, vilket vi gjorde så då passade jag på att åka runt och ta lite kort på området, älskar höstfärgerna.

Steninge som är en förort till Märsta domineras av två saker, slottet med samma namn och försvarsmaktens övningsområde som sträcker sig i stora delar av det skogsområdet där vi skulle hålla till.

När alla hade kommit tog vi oss över träbron över Märstaån för att fortsätta in i skogen. Det hade regnat en hel del under natten så det var stora vattenpölar på stigen som vi gick på, så Irisarna blev ordentligt skitiga om både tassar, ben och mage där de sprang omkring medans vi andra letade svamp. Eftersom både jag och Pär som också sitter i rullstol har lite svårt att ta oss fram i de värsta områdena samlades vi lite då och då för att gå igenom de svampar som vi hittat, vissa var ätliga medans andra var giftiga. En som struntade fullständigt om svampen var ätlig eller inte var min Iris. Hon var riktigt intresserad av det vi hade samlat i våra korgar, så jag fick ha koll på henne så hon inte fick för sig att äta av svampen.

När vi hade letat i ca två timmar tog vi oss ner till Steningebadet för att där fixa en eld och ordna kokkaffe till den som ville ha, vilket vi alla ville. Förutom att hon berättade om svamp så fick vi även en lektion om hur man gör upp eld utan tändstickor och anordnar en perfekt kopp kokkaffe. Det är ju inte alltid man går omkring med en termometer i fickan, men tittar man på skummet som blir när man värmer upp vattnet som man blandat med kaffepulver innan så ska man avbryta uppvärmningen strax innan det kokar, för låter man det koka så blir det beskt.

En stund senare var det dags för att provsmaka den svamp som vi hade plockat. Åtta olika svampar hittades under svamppromenaden som vi sorterade på ett bord, gemensamt för dem alla var att de var himmelskt goda, några stack ut lite extra. Jag kommer tyvärr inte ihåg namnen på alla svampar som vi provade, förutom trattkantarell, citronslemskivling, sedan var det någon taggig svamp som jag tyckte väldigt mycket om.

Eftersom Iris visade så väldigt stort intresse för svamp så funderar jag allvarligt på att gå en svampkurs med henne nästa år. Det svåra blir väl att få henne att lämna svampen till mig innan hon själv äter upp den.

Som sagt, en mycket trevlig utflykt så ett stort tack Elle och alla ni andra som bidrog till att det blev en så trevlig tur.

 För den som vill lära sig mer om svampar kan med fördel gå in på Elles utemats hemsida för att läsa om kommande kurser.