Nostalgivandring
Hösten 1984 flyttade jag till Stockholm för att plugga på Skärholmens gymnasium som var ett riksgymnasium för funktionshindrade som det hette på den tiden. Det var några riktigt tuffa år som jag hade framför mig, dels pga skolarbete, men också omställningen som blev väldigt mentalt jobbig. 35 år senare bor jag fortfarande kvar i Stockholm, dock inte i Skärholmen utan på Södermalm, men det händer att jag åker till Skärholmen ibland, men nu var det väldigt länge sedan, så det var riktigt kul att vara tillbaka igen, men innan jag går in på det mer så backar vi bandet några timmar och plats.
För några dagar sedan så anordnade jag en vandring i Sätra naturreservat som ligger i västra delen av Stockholm, någon mil utanför centrum. Det här området är kanske mer känt för betong, kriminalitet, hög arbetslöshet osv. osv. Visst finns allt det där, men det är inte det som vi ska fokusera oss på idag utan på den fantastiska naturen och områdets historia som finns runt om.
Vi träffades vid Bredängs kyrka som tillhör Skärholmens församling i Stockholms stift. Kyrkan är inrymd i ett församlingshus i ena änden av Bredängs centrum och församlingshuset invigdes 1969, centrumet och tunnelbanestationen fyra år senare. Från början hade man planer på att bygga en separat kyrkobyggnad med klockstapel på berget bakom församlingshuset. Dessa planer övergavs och en av församlingshusets lokaler invigdes till kyrka. Byggnaden har en enkel formgivning med fasader av rödbrunt tegel och ett förgyllt kors på fasaden mot gatan. Personligen tycker jag inte att dessa kyrkbyggnader är speciellt fina, jag gillar de mer traditionella kyrkobyggnaderna med klocktorn, men det är vad jag tycker.
Från centrumet och kyrkan följde vi en av cykelvägarna genom området bort till Bredängs badväg och en av entréerna till naturreservatet. Vi följde den asfalterade cykelvägen som gick brant nerför till vattnet, där svängde vi vänster och följde en bred och fin grusad stig genom skogen.
Stigen hade ett bra underlag och var tillräckligt bred på de flesta ställena, men på några platser var det ganska smalt att ta sig fram så där fick man ta det lite försiktigt så man inte hamnade i diket. Det som gjorde det lite extra pirrigt var att det saknades räcke på höger sida där det sluttade brant ned mot vattnet. Efter någon kilometer stannade vi till vid Mälarhöjdens badplats där den första nostalgikicken kom, i alla fall hos mig för här är en av de få badplatser som jag badat. Badet kom till i slutet av 1930-talet och heter alltså Mälarhöjdsbadet, men i själva verket så ligger det i Bredäng, så namnet verkar lite konstigt.
Vi försökte hålla oss utmed vattnet så mycket som möjligt, men vid några ställen blev vi tvungna att vika av och köra utmed bilvägen.
Förutom den vackra naturen så finns här som sagt en hel del historiska intressanta platser, några av dem passerade vi och en av dem var Arboga kök. Arboga kök var en av sjökrogarna som fanns utmed Mälarens inlopp in till Stockholm. Den byggdes på 1800-talet och fungerade som krog till omkring 1870, efter det har det varit sommarbostad. Den eldhärjades 1967 och varför den hette Arboga kök var för att på den tiden gick det ett fartyg mellan Arboga och Stockholm och som saknade ordentligt kök så då stannade man till vid just den här krogen, därav namnet. Idag ser man bara en liten kulle och några trädgårdsväxter.
En annan sjökrog som låg i området var Rostock där man bedrev krogverksamhet från 1600-talets mitt fram till början av 1800-talet. En av besökarna var en ganska känd man, Carl Michael Bellman och han blev så förtjust i krogen att han sjöng om den i Fredmans epistel nr 45, Til Fader Mollberg rörande hans Harpa, och tillika et slags ad notitiam at Mollberg led oskyldigt på Krogen Rostock.
Strax innan Sätrabadet stannade vi till för en matbit, min egengjorda fyllning som serverades i tortillabröd, himmelskt god, en riktig fullträff som jag gärna delar med mig.
Fyllning
För några dagar sedan så anordnade jag en vandring i Sätra naturreservat som ligger i västra delen av Stockholm, någon mil utanför centrum. Det här området är kanske mer känt för betong, kriminalitet, hög arbetslöshet osv. osv. Visst finns allt det där, men det är inte det som vi ska fokusera oss på idag utan på den fantastiska naturen och områdets historia som finns runt om.
Vi träffades vid Bredängs kyrka som tillhör Skärholmens församling i Stockholms stift. Kyrkan är inrymd i ett församlingshus i ena änden av Bredängs centrum och församlingshuset invigdes 1969, centrumet och tunnelbanestationen fyra år senare. Från början hade man planer på att bygga en separat kyrkobyggnad med klockstapel på berget bakom församlingshuset. Dessa planer övergavs och en av församlingshusets lokaler invigdes till kyrka. Byggnaden har en enkel formgivning med fasader av rödbrunt tegel och ett förgyllt kors på fasaden mot gatan. Personligen tycker jag inte att dessa kyrkbyggnader är speciellt fina, jag gillar de mer traditionella kyrkobyggnaderna med klocktorn, men det är vad jag tycker.
Från centrumet och kyrkan följde vi en av cykelvägarna genom området bort till Bredängs badväg och en av entréerna till naturreservatet. Vi följde den asfalterade cykelvägen som gick brant nerför till vattnet, där svängde vi vänster och följde en bred och fin grusad stig genom skogen.
Stigen hade ett bra underlag och var tillräckligt bred på de flesta ställena, men på några platser var det ganska smalt att ta sig fram så där fick man ta det lite försiktigt så man inte hamnade i diket. Det som gjorde det lite extra pirrigt var att det saknades räcke på höger sida där det sluttade brant ned mot vattnet. Efter någon kilometer stannade vi till vid Mälarhöjdens badplats där den första nostalgikicken kom, i alla fall hos mig för här är en av de få badplatser som jag badat. Badet kom till i slutet av 1930-talet och heter alltså Mälarhöjdsbadet, men i själva verket så ligger det i Bredäng, så namnet verkar lite konstigt.
Vi försökte hålla oss utmed vattnet så mycket som möjligt, men vid några ställen blev vi tvungna att vika av och köra utmed bilvägen.
Förutom den vackra naturen så finns här som sagt en hel del historiska intressanta platser, några av dem passerade vi och en av dem var Arboga kök. Arboga kök var en av sjökrogarna som fanns utmed Mälarens inlopp in till Stockholm. Den byggdes på 1800-talet och fungerade som krog till omkring 1870, efter det har det varit sommarbostad. Den eldhärjades 1967 och varför den hette Arboga kök var för att på den tiden gick det ett fartyg mellan Arboga och Stockholm och som saknade ordentligt kök så då stannade man till vid just den här krogen, därav namnet. Idag ser man bara en liten kulle och några trädgårdsväxter.
En annan sjökrog som låg i området var Rostock där man bedrev krogverksamhet från 1600-talets mitt fram till början av 1800-talet. En av besökarna var en ganska känd man, Carl Michael Bellman och han blev så förtjust i krogen att han sjöng om den i Fredmans epistel nr 45, Til Fader Mollberg rörande hans Harpa, och tillika et slags ad notitiam at Mollberg led oskyldigt på Krogen Rostock.
Strax innan Sätrabadet stannade vi till för en matbit, min egengjorda fyllning som serverades i tortillabröd, himmelskt god, en riktig fullträff som jag gärna delar med mig.
Fyllning
- 1 gul lök
- 1 vitlök
- 2 paprikor av olika färger
- 300 gram svamp, i det här fallet champinjoner och kantareller, lika mycket av bägge
- 1 ask Cream cheese med örtkryddor
- Salt
- Peppar
Sås
- 2 dl Creme fraiche
- 2 dl Gräddfil
- 1 msk viltfond
- 1 msk honung
- 1 msk torkad viltkrydda, pomeransskal, enbär, ramslök, gran/tallbarr, paprika
- Riven västerbottenost
- Salt
- Peppar
Gör så här: Börja med såsen genom att blanda alla ingredienser i en skål och blanda ihop och ställ undan.
Hacka gul lök, vitlök och paprikorna. Rensa svampen och skär dem i mindre bitar. Stek löken gyllenbrun, lägg sedan i svampen och stek på medelvärme tills all vätska är borta. Tillsätt västerbotten och creamcheeseosten och rör runt till ostarna har smällt vilket tar några minuter. Rör om hela tiden så det inte bränns fast. Tillsätt salt och peppar.
Fyll tortillabröd med fyllningen, antingen direkt från stekpannan, eller som kall, och toppa den sedan med såsen och njut. Till det serverade jag lingondricka.
Efter denna kulinariska matupplevelse fortsatte vi turen bort till nästa intressanta plats, Skärholmens gård. Från början var det ett torp som tillhörde godset Vårby gård som låg några kilometer bort. På 1700-talet byggde man dock om det till en större sommarbostad åt rika Stockholmare. Idag ägs det av AB Stadsholmen och drivs av föreningen "Skärholmens vänner".
Från Skärholmens gård följde vi Skärholmens gårdsväg upp mot norra delen av Skärholmen för att efter någon kilometer hamna i Skärholmens centrum.
När jag flyttade hit 1984 var det ett utomhuscentrum, men ungefär samtidigt som jag flyttade dit så började man bygga ett tak över ena delen av centrumet, något år senare så byggdes även den andra delen av centrumen in. Det är inte många butiker kvar sedan den tiden, även bion, kinakrogen och den italienska restaurangen är borta, men våra minnen från den tiden poppade upp när vi åkte runt i centrumet och skolområdet som ligger bredvid. Vi stannade även till vid det så kallade "Gula huset", där vi bodde under en del av vår skoltid. På den tiden fanns det tre elevhem i huset, plus lägenheter som till stor del ägdes av socialen där man hade hyst in en del mycket trasiga människor. Det var mycket roligt man upplevde i det huset, men också väldigt tråkiga och hemska saker som man önskade att man inte upplevt, bla ett mordhot mot mig och Calle och en del överfall, men man fick en hel del skinn på näsan efter den tiden och det har man haft nytta av under åren man bott i Stockholm, helt klart.
Efter denna lilla nostalgitripp tog vi linbanan från Skärholmsterassen upp till Ekholmsvägen, där svängde vi höger och fortsatte vägen ner så vi kom till Skärholmens simhall och från simhallen åkte vi bort till tunnelbanan och åkte hem.
Efter denna kulinariska matupplevelse fortsatte vi turen bort till nästa intressanta plats, Skärholmens gård. Från början var det ett torp som tillhörde godset Vårby gård som låg några kilometer bort. På 1700-talet byggde man dock om det till en större sommarbostad åt rika Stockholmare. Idag ägs det av AB Stadsholmen och drivs av föreningen "Skärholmens vänner".
Från Skärholmens gård följde vi Skärholmens gårdsväg upp mot norra delen av Skärholmen för att efter någon kilometer hamna i Skärholmens centrum.
När jag flyttade hit 1984 var det ett utomhuscentrum, men ungefär samtidigt som jag flyttade dit så började man bygga ett tak över ena delen av centrumet, något år senare så byggdes även den andra delen av centrumen in. Det är inte många butiker kvar sedan den tiden, även bion, kinakrogen och den italienska restaurangen är borta, men våra minnen från den tiden poppade upp när vi åkte runt i centrumet och skolområdet som ligger bredvid. Vi stannade även till vid det så kallade "Gula huset", där vi bodde under en del av vår skoltid. På den tiden fanns det tre elevhem i huset, plus lägenheter som till stor del ägdes av socialen där man hade hyst in en del mycket trasiga människor. Det var mycket roligt man upplevde i det huset, men också väldigt tråkiga och hemska saker som man önskade att man inte upplevt, bla ett mordhot mot mig och Calle och en del överfall, men man fick en hel del skinn på näsan efter den tiden och det har man haft nytta av under åren man bott i Stockholm, helt klart.
Efter denna lilla nostalgitripp tog vi linbanan från Skärholmsterassen upp till Ekholmsvägen, där svängde vi höger och fortsatte vägen ner så vi kom till Skärholmens simhall och från simhallen åkte vi bort till tunnelbanan och åkte hem.
Kommentarer
Skicka en kommentar