Norrlands vildmark, del 6

Det har varit lite olika bud på vad som är Norrland eller inte och vart gränserna går så här kommer en liten information som jag hittat på en hemsida som bör ha bra koll på området. Norrland är den nordligare och till ytan den största av Sveriges tre landsdelar och definieras av nio landskap, Gästrikland, Hälsingland, Härjedalen, Jämtland, Medelpad, Ångermanland, Västerbotten, Norrbotten och Lappland och utgör 59,5 procent av Sveriges yta, vilket märktes när vi körde bil, väldigt stora skogsområden och väldigt långt mellan orterna som vi passerade.  Men nu hade vi kommit så långt söderut som till Härjedalen, där det också växer mycket skog och är ganska glest mellan orterna, men inte fullt så glest som i norra Sverige.

Om man körde den snabbaste och kortaste vägen från Vemdalsskalet ner till Ljusdal så var det ca 11 mil, men som jag nämnde i mitt förra inlägg så skulle vi besöka några naturreservat, men för att kunna göra det så blev vi tvungna att köra lite omvägar, men vi var bägge utvilade och vädret, ja vädret kunde i och för sig vara lite bättre, men de skurarna som kom var inte så långa så det gjorde inte så mycket med en skur lite då och då. Medans Bosse körde så satt jag med kartboken för att se hur vi skulle köra för att komma till det första naturreservatet, Börningsbergets naturreservat. Varför vi valde just det reservatet var dels namnet som jag tyckte var lite lustigt av någon anledning som jag inte kan förklara, sedan skulle det enligt Länsstyrelsens hemsida var tillgängligt. Jag tyckte att Bosse skulle få lite ledigt när han inte körde bil.

Ett problem som jag stöter på, och många andra med mig som är i samma situation som jag, dvs rullstolsburen, är att om man ska söka på ett naturreservat på Länsstyrelsens hemsida och ser handikappsymbolen för tillgänglighet så står det inte vad det är som är tillgängligt eller inte utan man får helt enkelt åka dit på vinst eller förlust beroende på vad man är ute efter och vad man har för funktionsvariation. Ibland kan det bli helt rätt, men det kan också som i det här fallet, bli helt fel.

När vi passerat en liten ort som hette Fågelsjö och som låg vid det passande namnet Fågelsjön och byn Sjöändan så svängde vi höger och fortsatte en grusväg som gick genom skogen. Efter några kilometer kom vi fram till en reservatsskylt där vi stannade till. Reservatet bildades 1996 och förutom att det är ett naturreservat så tillhör den även nätverket Natura 2000 som är ett nätverk mellan länderna i Europa och är till för att bevara den biologiska mångfalden i ländernas naturområden. Vid reservatsskylten fanns det en annan typ av entréskylt, en som smälte mer in i miljön och bredvid den en stig som man som gående kunde följa in i området.

Med rullstol kom man bara några meter, sedan var det stopp vilket var väldigt synd för det var efter den stigen som det så kallade skogsmuseet låg. Här kunde man lära sig om hur det var att jobba i skogen förr i tiden genom att läsa på de skyltarna som var uppsatta, plus att man kunde kolla in lite gammaldags redskap från förr i tiden.

Det här gick alltså inte att se på nära håll om man satt i rullstol, så jag började fråga mig vad som menades med tillgänglighet och det fick jag veta ca 100 meter längre bort, en handikapparkering och en handikapptoalett.

Det fanns även en rastplats vid vägkanten som man kunde ta sig till med rullstol, men det var alltså allt. Visst, man är i skogen och då funkar det inte alltid, men sätter man ut att något är tillgängligt så kanske man hoppas på lite mer. Men samtidigt ska jag säga att det var väldigt vackert med en mycket speciell gran och tallskog där vissa av träden är några hundra år gamla, med andra ord, en urskog, så vill man ta en fika vid en lugn och tyst plats så är det här ett bra ställe att åka till.

Nästa naturreservat som hette Näverhedens naturreservat låg mellan Börningberget och Fågelsjön, men vi hittade det inte, fast vi bägge läste kartan, så vi struntade i det och åkte vidare. Ingen har väl lyckats undgå de stora bränderna som härjade lite här och var i Sverige, det här området var ett av de värst drabbade, ett område på hela 4000 hektar där skog för nästan en miljard kronor brunnit upp och man kan se spår av branden än idag, men glädjande nog så har skogen börjat repa sig efter branden, men det kommer att ta lång tid innan den är helt återställd.

På bilden ovan så ser man att det har brunnit, men att träden ändå står kvar, men på flera platser som vi passerade var det helt svart på bägge sidorna av vägen, såg riktigt sorgligt ut, men som sagt, naturen verkar repa sig ganska fort.

Det tredje naturreservatet passerade vi bara med bil för det gick ingen väg in i reservatet vad vi kunde se och det kanske inte var så konstigt eftersom det var ett större träskområde, Gryssjöåns naturreservat med tillhörande träskområde. Här hade det också brunnit, men inte fullt så kraftigt verkade det som. Vi tog i alla fall några bilder från området för att i alla fall kunna säga att vi varit där.

En stund senare kom vi till en fin rastplats som låg vid Fågelsjön, där stannade vi till för en sista lunch tillsammans, Blå bands svampsoppe, lingongrova med ost och till det en kopp kaffe.

Eftersom jag hade en tid att passa så någon längre lunch blev det inte utan när vi ätit upp satte vi oss i bilen för att köra till Ljusdal där jag tog tåget hem till Stockholm.

Den här resan är ett minne för livet och som inte blivit av utan ert stöd och hjälp, så ett stort tack riktar jag till följande:

• Gabriella Hugosson på STF
• Jenny Engström på STF som tipsade mig om stället.
• Piloterna på Kallax för att ni på ett säkert och behagligt sätt tog oss över Abisko nationalpark.
• Personalen på fjällstationen Abiskojaure för er generositet och den glädje ni spred till alla besökare på plats.
• Min gode vän och följeslagare, Bosse Forsberg, utan din hjälp hade jag inte haft möjlighet att se alla de underbara platserna och upplevt det jag upplevt, så ett stort tack till dig.
• Min kära fru som låter mig åka på sådana här turer, stort tack för ditt enorma stöd.
• Sist, men inte minst, min hund Iris. Utan henne tror jag inte att jag hade givit mig ut på samma sätt som jag gör.