Norrlands vildmark, del 3

Äntligen var det dags att göra det som vi kom upp hit för att göra, att med hjälp av helikopter från Abisko till Abiskojaurestugorna som ligger ca 13 km in i nationalparken. Ska man vandra dit så tar det 4-5 timmar, med helikopter så tar det ca 7 minuter. Det hade varit roligt och intressant att ta sig dit med rullstol, men som jag nämnde så kom jag inte långt med rullstolen när jag försökte mig på Kungsleden som är en av stigarna som går till området. Någon annan stig gick inte heller att åka på, men att åka helikopter har alltid varit en dröm och nu skulle den äntligen gå i uppfyllelse.

Frukosten på det här hotellet var, liksom utsikten från vårt bord där vi satt gudomligt, man hade första parkett mot Lapporten samtidigt som man njöt av sin frukost, köttbullar, prinskorv och äggröra. På hotell är det här standard för min del och jag brukar jämföra äggröra på de olika hotellen och det här stället får mer än godkänt. Den var smakrik, men ändå len, fyllig, men ändå lätt och orsaken till det här var helt enkelt, en del ägg och två delar grädde, så enkelt, men ändå så gott.

När vi hade stuvat om lite bland våra väskor och packat ned det vi skulle ha med oss till stugan väntade vi in Gabriella Hugosson som som jobbar som driftschef i STF Abisko fjällstugeområde för ett möte där vi gick igenom lite tider och praktiska detaljer inför resa och boendet, sedan var det bara att vänta på helikoptern som skulle avgå från helikopterplattan, knappt 200 meter från hotellet som vi bott på så det var nära och bra.

För ett par veckor sedan så hände en tragisk helikopterolycka i Umeå där nio fallskärmshoppare avled och med det i minnet kändes det lite pirrigt innan vi kom iväg. Förutom att jag och Bosse skulle dit så var det även matleverans till fjällstationen som skulle med, frystorkar, konserver och en hel del folköl som ni ser. Innan det lastades på så vägdes det för att kolla så det inte blev för tungt. Det var mat som fick lämnas kvar för nästa leverans, men när vikten var okej var det "bara" att hoppa in i helikoptern. Här kom första hindret, hur tar man sig in i helikoptern? Jag stirrade på helikoptern samtidigt som jag funderade på hur jag lättast skulle ta mig in för det var ganska högt, men ganska omgående kom jag på hur vi skulle göra och jag menar verkligen vi för nu var det samarbete på hög nivå som gällde. Först fram med mig och rullstol så nära helikoptern som det bara gick, sedan upp med benen på första steget. Sedan drog jag mig uppåt och med deras hjälp var jag efter lite bökande inne i helikoptern, hel och ren.

Nu kom nästa moment, få in rullstolen i helikoptern, men det löste vi väldigt snabbt genom att konstatera att den omöjligt fick plats i lastutrymmet, så det fanns bara en plats kvar att välja på, bredvid mig. Det var inga problem, när hjulen var borttagna så surrade vi fast stolen på sitsen bredvid mig, sedan var det bara att dra iväg.

Hjärtat pumpade på max sekunderna innan vi lyfte, men när vi hade kommit några meter upp i luften släppte all oro och jag njöt för fulla muggar, så otroligt vackert! Eftersom vi nu är i Abisko nationalpark och jag brukar skriva om områdena som jag besöker så har nu turen kommit till Abisko nationalpark. Abisko nationalpark inrättades år 1909 och var tillsammans med åtta andra nationalparker i Sverige de första som inrättades i Europa. Abisko nationalpark sträcker sig från Torneträsks södra strand, cirka tio kilometer in mot högfjällen och utgörs av en grund dalsänka som inramas av stora fjällmassiv i söder och väster, och av Torneträsk i nordöst. Det skyddade området infattar även en liten del av Torneträsk samt holmen Abiskusuolu och fjälltopparna Nuolja och Slåttatjåkka. Sjön Abiskojaure där vi skulle tillbringa några dygn ligger i dalgången i den södra delen av nationalparken. Genom parkens dalsänka från Abiskojaure ned till Torneträsk rinner det fritt strömmande vattendraget Abiskojåkka. Före mynningen passerar fjällälven genom en 20 meter djup kanjon med stupbranta väggar. Parken genomkorsas i norr av E10 och Malmbanan och dessutom av en tio kilometer lång skoterled från Abisko över Abiskojaure. Abisko nationalpark omfattar 7 700 hektar, varav 3 900 hektar utgörs av fjällbjörkskog och 2 800 hektar av kalfjäll. Resterande är i huvudsak vattenareal och mindre exploaterade ytor. Skogsgränsen går kring 650–800 meter över havet beroende på läge.
Här kommer en film från starten i Abisko.

Som sagt, det tog bara sju minuter, sedan var vi framme vid Abiskojaure fjällstation och företaget som har dessa flygningar är Kallax. Förutom att köra ut matleveranser till de olika isolerade fjällstugorna har de även flygtaxi, sightseeing och andra specialuppdrag, så jag kände mig ändå väldigt trygg där jag satt. Jag hade lätt kunnat åka sjuttio minuter till, det var så häftigt!! Och det häftiga är att jag hade en resa kvar, men det ville jag inte tänka på nu eftersom det innebar slutet på min resa, nu ville jag bara njuta av tystnaden och området.

Det här var tredje delen om min norrlandsresa, har ni inte läst tidigare delar så gör det.