Brandalsunds naturreservat

Tänk att det finns områden som bjuder på både stora skogar, sjöar, hav, stora öppna fält och fornlämningar och som dessutom är framkomligt med rullstol, i alla fall om man håller sig på grusvägar och bredare stigar. Platsen som jag beskriver är Brandalsunds naturreservat som ligger en knapp mil söder om Södertälje.

Kommande vecka så har jag en guidning i området så för att känna mig trygg och veta vad jag pratar om så åkte jag och Iris dit igår för att reka lite, både naturen men också de fornlämningar som finns i området.

Vi tog pendeln tidigt på morgonen för att efter ca 45 minuter stiga av i Järna, Södertälje kommuns näst största kommun med en folkmängd på lite över 6000 invånare. När jag tänker på Järna så tänker jag på vacker natur, Saltö kvarn och Antroposoferna som håller till inom orten. Det naturområdet som vi skulle besöka ligger längst bort från Järna centrum och station, så det var bara att börja rulla genom först ett villakvarter med en svag uppförslutning ända bort till Rönnvägen och Tavestaskolan. När vi åkt över vägen och passerat en större parkering fortsatte vi en bred och fin grusväg som gick in i skogen, vid Logsjömossen stannade vi till för ytterligare en liten bild på Iris, det har blivit en hel del genom åren men när bilden var tagen så fortsatte vi mot Kallfors.

Kallfors är ett nytt bostadsområde och som ligger ca 3 km norr om Järna, ett fint ställe som jag skulle kunna tänka mig att bo i, fina hus, bra cykelvägar och nära till naturen.

När vi hade åkt en stund på Hildas väg svängde vi höger och in på Sveas väg och fortsatte den tills den tog slut borta vid skogskanten, där åkte vi ner för en brant grusväg och in i skogen igen, nu var det skogen som gällde mer eller mindre resten av vandringen. De här två skogspartierna som vi åkte igenom ingår i Järnaskogen som man länge planerat att ombilda till naturreservat för att skydda den känsliga och fina natur som finns, vi får väl se hur det går.

Jag nämnde i början att området var full med historiska lämningar och den första som vi dök på var strax före Gerstabergs gård, en runsten från vikingatiden. Tråkigt nog kan man inte ta sig fram dit med rullstol, men den finns där i alla fall, så för den har lust, ork och benen i behåll är det bara att följa stigen bort till stenen. Vi fortsatte i stället till Gerstaberg gård där vi passerade gården för att sedan ta höger. Om man i stället tar vänster och fortsätter genom fältet och in i skogen och följer skogsvägen så kan man passera Vaskasjöarna, Skirsjön och Rudsjön för att till slut hamna i Kallfors igen. En mycket fin tur, inte omöjlig, men väldigt utmanande.

Efter Gerstaberg åkte vi upp för en brant backe och över en bro som gick över järnvägen för att sedan ta vänster ner för en backe, förbi några röda stugor och sedan in i skogen igen. Så småningom kom vi fram till en tunnel som gick under E4:an och som vi åkte igenom för att sedan fortsatta upp för en backe som gick genom ett stort fältområde.

En knapp kilometer bort kom vi fram till en väg som jag varit lite orolig för och det var Nyköpingsvägen. Asfalterad ja, men väldigt trafikerad så för att minimera risken att bli påkörd så åkte reflexvästen på, sedan höll vi oss på vänster sida av vägen så Iris inte gick på vägen utan utmed dikeskanten. Från början var det tänkt att vi skulle rulla vägen norrut någon kilometer tills vi kom till ett ställe som hette Vallstugan, för att där svänga höger men enligt kartan och min gps så var det närmare och därmed bättre att åka söderut för att efter bara 200 meter svänga vänster och åka mot Brandalsunds gård så det gjorde vi.

Brandalsund är ett säteri i Ytterjärna socken i Södertälje kommun. I området kring Brandalsund ingår bland annat den medeltida försvarsanläggningen Trindborgen och sundet Brandalsund. Namnet förmodas syfta på Brandaborg, som var en befäst medeltida borg i Södertäljeområdet och ingick i försvaret av inloppet till Södertälje. Godset Brandalsund bildades under 1600-talet av Albygårdarna, Albytorp, Qvarsta samt hemmanen Vaskhuset och Österby. Tillsammans med intilliggande Farsta säteri var Brandalsunds säteri en av de dominerande gårdarna i bygden under 1600-talet. Vid ryssarnas angrepp på den södermanländska kusten år 1719 slog ryssarna läger vid Brandalsund och brände ner godset. Brandalsund kom att stanna hos familjen Lovisin till 1907 då dåvarande ägare friherre Gert Adolf Ulrik Lovisin (1834-1920) sålde godset. Nuvarande ägare sedan 1996 är direktör Göran Bennich.

Allén som vi efter att ha svängt in mot Brandalsund var ganska exakt 1 km lång med stora ekar efter sidan, på vänster sida såg man Vaskhusviken och Farstanäs camping. Jag och Calle var här för några år sedan och tack vare det så visste jag att efter raksträckan så gick det en väldigt brant backe till vänster till ett område som hette Hammarbacken. Jag valde att fortsätta framåt för att strax innan gården svänga vänster och vid reservatsskylten svänga höger.

Här kände man av värmen av ganska rejält, långa spikraka vägar över öppna fält gjorde att det blev svettigt värre, men när vi kom till en alléliknande väg som gick ner mot vattnet kändes det bättre, efter ytterligare 500 meter var vi äntligen framme till dagens slutmål, Brandalsunds naturreservat. Reservatet som är kommunalt bildades 2016 och omfattar trädklädda hagar, sandmarker, barrnaturskog samt en grund artrik havsvik. I området finns många rödlistade arter, framförallt kärlväxter, insekter och svampar.

Det finns två stora parkeringsplatser i området och mitt förslag om man ska besöka området är att man åker parkerar vid den andra parkeringen för då har man kommit till entrén till reservatet. När man tar sig in i reservatet så finns risken/möjligheten att stöta på några av korna som betar i området. För att de inte ska rymma så har man gjort en lite annorlunda färist som man måste ta sig över när man rullar/går in i området, inga problem om man tänker sig för och är lite försiktig.

Det finns två större stigar i området, bägge går till de två badplatser som finns i området, finns säkert någon mer men ingen som jag såg. Förutom de här två stigarna så finns det några mindre stigar där en av dem går till Trindborgen, de andra går till fornborgarna som finns i området, men dit går det inte att ta sig fram med rullstol eftersom de ligger uppe på en kulle. Vi fick istället nöja oss med den fantastiska utsikten över Brandalsundet, inte helt fel den heller.

Efter att ha njutit av både mat och utsikt så åkte vi runt och rekade lite inför kommande vandring, sedan var det dags att ringa färdtjänsten, efter ca 1 timme kom den, sedan var det bara att varva ner och åter igen konstatera att man åter igen besökt en liten pärla, Brandalsunds naturreservat.