Gula stigen, Uppsala

I samband med den årliga Stadsskogens dag som alltid går sista helgen i augusti varje år i Uppsala så fick jag förfrågan om jag ville kolla in Gula stigen som är en led som startar centralt i Uppsala och fortsätter ner mot Sunnersta och Skarholmen. Leden är 1 mil lång och min uppgift var att dels se om det gick att ta alternativa vägar där leden inte gick att åka med rullstol och sedan när man kommit i mål fortsätta norrut för att slutligen hamna vid starten, med andra ord, skapa en runda.

Det här jobbet krävdes en hel del, både tidsmässigt och fysiskt, lite mer än vad jag trodde faktiskt. Som sällskap hade jag den här dagen min gode och bäste vän Calle som sällskap vilket alltid är mycket trevligt. Efter en god frukost på hotell SAS Radison gick vi igenom kartan för att se hur vi skulle åka. Av någon anledning så bestämde vi oss för att börja där den tilltänkta leden skulle sluta för att fortsätta söderut till platsen där den riktiga Gula stigen slutar för att därifrån fortsätta norrut igen. Fråga mig inte varför, men av någon anledning så kändes det lättare att börja så på något sätt, innan vi ens hade kommit dit, men väl där så kändes det helt rätt. Efter att ha vandrat ca 2 mil i gassande sol så är en kall öl aldrig fel, och det är precis vad som väntar den som kommer till mål, Bryggeriet Ångkvarn som ligger på Fyrisån, korsningen Östra Ågatan, Munkbron, bättre målgång kan man inte få om ni frågar mig.

Efter denna mycket trevlig upptäckt fortsatte vi cykelvägen som gick utmed Fyrisån, underlaget var hårt packat grus och inga backar, inte i alla fall till en början.

Egentligen börjar Gula stigen uppe på en ås, vid Sten Sture monumentet, en plats som var väldigt svårt att ta sig upp till med rullstol. Det hade funkat för mig och Calle, men uppgiften var inte att kolla om vi klarade det, utan försöka hitta en enklare väg så fler kunde ta sig fram, både jag och Calle är van att ta sig fram över både stenar och stora rötter, men vi ville som sagt hitta en enklare väg, ett mycket roligt uppdrag.

På vår vänstra sida hade vi Fyrisån och på den högra bjöds det både på industriområde, idrottsplats (Studenternas), skola och mindre skogspartier, inte så jätteupphetsande precis, men det var ändå ett trevligt område att ta sig igenom på något sätt.

Efter ca fyra km kom vi till ett av alla s.k. smultronställen som finns i Uppsala, fågeltornet vid Övre föret. Med rullstol är det inga problem att ta sig ut till tornet och utsikten är väldigt fin och intressant med alla olika fågelarter som man får möjlighet att se.

Hittills hade det gått bra att köra, i stort sett backfritt och bra underlag, men när vi kom ner till Nedre föret och Sunnerstaåsen blev det ganska kämpigt. Fortfarande backfritt, men de hade nyligen lagt på nytt grus vilket kändes väldigt irriterande, hade vi varit där någon dag tidigare eller två hade det gått betydligt lättare. Vid skidbacken fanns det en toalett som var anpassad så där passade vi på att pusta ut lite, när det var gjort så fortsatte vi. Efter skidbacken och Sunnersta friluftsanläggning kom vi fram till dagens första och riktigt branta upp och nerförsbacke. Efter att ha åkt på släta fina vägar blev vi helt ställda när vi kom fram till den, så ställd att vi inte ens tittade i kartan för alternativa vägar, utan vi bet ihop och började kämpa oss upp. Som tur var så kom det ett par som hjälpte oss upp och ner på andra sidan för det gick riktigt brant nerför också och med det underlaget så var det inte helt riskfritt att ta sig ner.

När vi kom ner så kom vi till Dag Hammarskjölds väg som korsade stigen som vi åkte på, vi tog oss över ner till ett område som hette Flottsund, nu hade vi inte långt kvar till mål, det gällde bara att hitta det. Till vårt försvar så kan jag säga att vi inte hade någon bra karta över Gula stigen så vi fick fråga oss fram, men då gällde det att fråga rätt person också, vilket vi inte gjorde så till slut åkte vi till en camping för att försöka få tag i någon där som visste något, men efter att vi inte heller där hittade rätt person beslöt vi oss för att avbryta det hela och ta oss upp till Uppsala centrum med buss. Bussarna i Uppsala är helt annorlunda än de i Stockholm, de är mycket lättare att ta sig på ombord med rullstol än de som finns i Stockholm, en mycket positiv överraskning i det här fallet. Efter en halvtimmes bussfärd var vi tillbaka till centrum igen, nu var det bara att vänta in pendeln som skulle ta oss ner till Stockholm.