Spår av Alfreda

Jul och nyår är två väldigt trevliga högtider med god mat och dryck med familj och vänner, men ska jag vara ärlig så är det skönt när dagarna passerat och vardagen kommer tillbaka. Min plan var att jag och Iris skulle ut på en långtur på nyårsdagen, men vi fick ändra våra planer pga stormen Alfreda. Värst var det tydligen uppe i Roslagen, Gotland och på Åland, men det räckte det som var här i Stockholm också. När det blåste som värst så gick det knappt att ta sig fram eftersom det var sådan motvind. Nu, några dagar senare så hade stormen dragit vidare så i morse packade jag ryggsäcken full med mat till både mig och Iris, sedan tog vi oss ner till Skanstull för att där ta tunnelbanan till Björkhagen och Nacka naturreservat. Det var här jag gjorde min första, riktigt stora inventering så platsen har en speciell plats i mitt hjärta. Tråkigt nog har de inte kommit så långt än, bara nya grillar, bord och stolar är de samma som tidigare, men den som väntar på något gott...........
Nedre myren

Den här grillplatsen kan jag annars rekommendera för den ligger bara några hundra meter från Björkhagens tunnelbanestation, vid Nedre myren, så det är lätt att ta sig dit, När den blir helt klar så kommer jag att ordna en promenad dit för den som är intresserad.

lNackareservatet
När jag var ute med Iris igår kväll så hade det kommit någon centimeter snö, så det var lite förrädiskt där vi åkte idag, för man såg inte den eventuella snö som fanns under snötäcket, det är lite lättare att ta sig fram i stan. Efter någon kilometer kom vi fram till golfstugan och badplatsen vid Söderbysjön och planen var att vi skulle stanna till för att fika, men det blåste ganska kallt så vi fortsatte, men ett kort hann jag med att ta i alla fall. En annan anledning till att jag valde Nackareservatet var för att det inte är så backigt, men det finns dock en backe som är riktigt grym och inte blir det lättare på vintern heller, men det var bara att gilla läget, efter en stund var vi uppe. Väl uppe fortsatte vi genom skogen och kom fram till en parkering som jag antar tillhör golfbanan. Det finns många orsaker till att vara ute i naturen, fast man varit på ett ställe flera gånger tidigare så upptäcker man ofta något nytt som man inte tidigare sett, så även den här gången.

Det jag upptäckte var en stig som gick utmed den vänstra sidan av parkeringen, av markeringarna på träden så förstod jag ganska snart att det var Sörmlandsleden som gick där. Iris verkade lika nyfiken som jag att pröva den så efter att ha kollat in stigen lite extra så man inte skulle få någon otrevlig överraskning efter vägen så drog vi iväg. Efter ett tiotal meter så kom vi fram till en stor skylt som varnade för både det ena och det andra, men mest för att spången som gick över ån som förbinder Söderbysjön med Ältasjön var avstängd pga reparation. Här kunde jag ha vänt och åkt tillbaka, men icke, jag ville se hur långt jag skulle ta mig, vilket egentligen är ganska dumt, speciellt om man har ett funktionshinder, har man väl kört fast, då är man fast på riktigt!
Nackareservatet

Stigen var smal, på några ställen var det isigt och dike på bägge sidorna, men nu var det så trångt och snårigt så det var omöjligt att vända, så det var "bara" att fortsätta. Jag hade tänkt ta ett kort på stigen där det var som smalast, men det kändes så osäkert, jag ville bara ta mig förbi det hela, så det fick bli det här kortet istället. När jag nästan hade kommit fram till spången såg jag avstängningen och som tur var så gick det att vända där, vilket jag också gjorde så efter en stund var vi tillbaka till parkeringen och kunde tryggt och säkert fortsätta vår promenad.

Nu var vi i närheten av Skarpnäck och tanken var från början att vi skulle ta tunnelbanan hem, men vi hade så himla trevligt så jag beslöt att vi skulle fortsätta genom skogen bort till ett ställe som hette Brotorp som är ett gammalt torp till en början, men som nu fungerar som en föreningsstuga och café. Tidigare har det varit omöjligt att ta sig dit med rullstol pga stora ojämnheter, men nu har man rensat upp bland ogräset och lagt dit en spång så man lätt kommer fram till stugan. Det är svårt att ta sig in på caféet med rullstol och toaletterna är inte anpassade, men man kan ju alltid ha med sig egen matsäck vilket jag haft några gånger och det är ju alltid trevligt. Vad gäller toalett så vet jag att man pratat om att göra en anpassad toalett, så förhoppningsvis finns det en där i sommar.

Brotorp
Jag nämnde i början om stormen Alfreda som drog fram under nyår, man såg några träd som hade fallit efter vägen och ett antal grenar och kvistar som låg kvar på marken, dock inte så stora så det inte gick att ta sig förbi dem men nu stötte vi på ett problem som vi inte kunde ta oss förbi. Efter Brotorp ville jag fortsätta över en å och sedan upp genom skogen för att till slut komma till Hellasgården och sedan hem till söder, men efter den lilla bron som gick över ån så hade ett träd blåst halvt omkull, sedan var det isgata upp, så det projektet var bara att lägga ner. I stället fortsatte vi mot Skarpnäck för att där ta tunnelbanan hem, men tråkigt nog så var hissen avstängd så det var bara att fortsätta. Vi fortsatte Skarpnäcks allé bort mot ett område med det något annorlunda namnet, Pungpinan. Här låg för några hundra år sedan en krog som har haft många namn, ett av dem var Pungpinan och varför den kallades så var för att man där "pinade" sin penningpung för att betala brännvinet. Krogen nämns första gången 1670 och byggnaden revs 1876. Torpet finns dock kvar och användes ett tag av "Unga örnar", men är numera privatbostad.  En annan intressant plats bland alla moderna betonghöghus i området är Skarpnäcks gård. Ursprungshuset byggdes på 1600-talet som ett säteri, men 200 år senare byggde man om det till hur det ser ut idag. Huset har ägts av många, bla ölbryggaren Friedrich Neumüller som är grundare till bryggeriet Neumullers på Södermalm. Sedan 1967 bedriver Stockholm stad verksamhet för hemlösa och människor med psykosociala problem.
Nackareservatet

I Skarpnäck var det som sagt tänkt att vi skulle ta tunnelbanan hem, men eftersom hissen var sönder så blev vi tvungna att fortsätta. När vi hade åkt ett tag såg jag skylten Kärrtorps tunnelbanestation, 600 meter, nu hade vi inte så långt kvar. Vi fortsatte cykelvägen igenom ett bostadsområde och där kunde det ha slutat riktigt illa!

När vi åkte på den breda, plogade cykelvägen så helt plötsligt så sjönk vänstersidan ner genom snön, medans den högra sidan kastades upp i luften någon decimeter eller två, ena hjulparet var på bilvägen medans andra var på cykelvägen. När de plogade så lämnade de kvar en remsa mellan väg och cykelväg och som gjorde att jag inte såg kanten. Jag kände att jag var på väg att välta åt vänster så då släppte jag kopplet och knuffade bort Iris för att i nästa sekund kasta mig åt höger och svänga tvärt vänster så att jag kunde välta upp stolen igen. Det kändes riktigt olustigt för det kunde ha slutat riktigt illa, men som ni märker så lever jag fortfarande, så även Iris. Kände att jag var tvungen att stanna till för att pusta ut lite för att sedan fortsätta mot Kärrtorp så vi kunde ta tunnelbanan hem. Jag är väldigt glad över att jag tog de rätta besluten för det var frågan om sekunder, men som sagt, nu är vi hemma igen och laddar om inför nästa äventyr.

Kommentarer

Mest lästa