Tuff period

Ni som följt mig under åren vet att jag gick igenom en tuff tid under en ganska lång period, i alla fall enligt mitt tycke. Det hela började hösten 2007 och pågick ända fram till 2013 då jag blev friskförklarad, sedan har jag kört på och fått uppleva både det ena och det andra.

Flatruet med Helagsfjället i bakgrunden

Jag har åkt till platser som har varit hur vackra som helst, krupit över myrar och berg där jag inte kunnat åka rullstol, fått vänner för livet och upptäckt att jag klarar av mycket mer än vad jag trott, trots funktionshinder, vilket är något som fört mig framåt och till den jag är idag, vilket jag är otroligt tacksam för. Att jag är envis,det vet jag och med envishet kommer man långt, men jag hade aldrig klarat av det utan stöd från familj och vänner, så en stor eloge och tack till er!! Det som jag upplevt under åren kommer jag att ta med mig nu när jag ska läggas in i januari för en ny operation. Det ärrbråck som jag opererades för 2010 höll inte som det skulle så nu har jag tre bråck som måste åtgärdas. Det finns mängder med information på nätet att läsa för den som undrar vad ett ärrbråck är för något men kortfattat kan man väl säga att jag gjort alltför många operationer i magområdet, något som påverkat min bukvägg negativt så till vida att det som normalt ska finnas inuti bukväggen ibland trycker på och kikar ut genom de försvagningar som finns. I normala fall är det ofarligt, men personligen kan man lida en del av det vilket jag gör. När jag varit ute på en del av mina turer så har jag ibland känt mig som en flodhäst vilket inte alls är kul, magen kan beskrivas som ett kuperat landskap med varierande kullar och berg, ungefär som bilden ovan och det här tar på psyket en del.

Trots problem med ärrbråck så har jag lyckat lägga det jobbiga åt sidan många gånger, bla när jag varit ute på uppdrag eller bara varit ute och vandrat med mina vänner eller Iris och det är jag väldigt glad över. Här är en video där jag tillsammans med Traneving tog mig uppför Stockholms högsta berg för några år sedan, Tornberget 111 möh, inte så högt, men ganska knepigt ändå.

Allt det som jag upplevt och sett under åren vill jag komma tillbaka till, så när den 6-8 timmar långa operationen är genomförd onsdagen den 16 januari (på min födelsedag) väntar en period med både vila träning i lagom dos. Eftersom jag gjort det här förut så vet jag vad som väntar mig, vilket känns väldigt skönt för då går det fortare. Förutom min envishet, familj och vänner som ger mig styrkan som behövs så är det mina projekt som jag har med andra och som gör skillnad, som gör att det arbete som jag/vi lägger ner så fler får möjlighet att komma ut och upptäcka både natur och ens egna styrka.  I mitt fall är det inventeringar, möten, guidningar, turer och tältnätter där jag kollar områden för att planera flera guidningar och event. Att få höra att det var deras bästa dag på länge, att de aldrig varit i en skog tidigare i tron på att de inte kunnat, men nu upptäckt sin egna inre styrka, det om något ger mig styrka, and i love it!! Men det är en månad kvar tills jag läggs in, så jag har mycket att se fram emot tills jag tar paus, kanske vi ses därute.

En liten tur vid foten av Lillnipen.

Om inte vi hörs innan så önskar jag er en riktigt god jul!!