Svindersviken
Urskog för mig är ett stort skogsområde långt bort från civilisationen, men där hade jag fel. Tyresta som ligger några mil söder om Stockholm visste jag om, men det finns faktiskt ett ställe som ligger mycket närmare, Ryssberget, men vi ska inte ta händelserna i förväg, återkommer till Ryssberget lite längre fram. Temperaturen för dagen visade hela 8 plusgrader vilket är imponerande när vi kommit halvvägs in i november, så trots det tråkiga vädret, för tillfället lätt dimma och molnigt, så bestämde jag mig för att ta Iris med på en långtur.
Frän hemmet vid Södra station tog vi oss upp till Medborgarplatsen för att ta Folkungagatan ner till Londonviadukten och Värmdöleden. När vi tagit oss över Danviksbron som för övrigt är byggd 1922, i alla fall den första, kom vi till Henriksdal och där svängde vi vänster och fortsatte mot
Kvarnholmen. Den här vägen har jag åkt många gånger så därför blev jag lite förvånad, för att inte säga mycket förvånad när jag upptäckte en gammal kyrkogård som jag uppenbarligen åkt förbi ett antal gånger utan att ha sett den. Kyrkogården anlades 1834 av Danvikens hospital i samband med den koleraepidemi som härjade i Stockholm. Här begravdes hospitalets döda samt människor som bodde på Sickaön och i Barnängen på östra sidan av Södermalm. Namnet Barnängen kommer från det barnhem som hospitalet hade i området. Hospitalet grundades av Gustav Vasa på 1550-talet och låg i sänkan vid nuvarande Danvikskanalen som Danviksbron går över. Vårdinrättningen fick en egen kyrka och präst och blev därmed en egen församling som kallades Danviks och Sicklaöns församling. Kyrkogården har som sagt några år på nacken så särskilt många gravstenar, kanske en handfull, kanske därför jag inte sett det tidigare.
Efter ytterligare några hundra meter svängde vi höger vid en rondell och uppför en cykelväg för att sedan ta oss nerför en serpentinväg ner till Svindersviken. Det är en vik av Saltsjön och som ligger i en förkastningssänka med ett djup på 30 meter. Viken, som tidigare hette Gäddviken (på grund av rik förekomst av gäddor) är döpt efter köpmannen Johan van Swindern som ägde mark på båda sidorna av viken. Han var en holländare som kommit till Sverige 1629 och hade fått ett kungligt privilegiebrev att framställa tjära och beck. 1647 överlät Danvikens Hospital mark till honom.
Än så länge hade vi tagit oss fram på asfalterade vägar, men när vi hade åkt förbi viken svängde vi vänster och fortsatte en stig som gick utmed vattnet. Stigen var smal och väldigt kuperad på en hel del ställen. Några hundra meter bort kom vi fram till en riktigt lång och brant uppförsbacke, något som jag var beredd på. Började backa och köra sicksack upp, men jag hade en sådan tur för helt plötsligt dök det upp en mycket spänstig och trevlig man som frågade om jag behövde hjälp, ja tack sa jag, så med gemensamma krafter tog vi oss upp för den riktigt branta backen.
Väl uppe fortsatte vi på en väg med det passande namnet Svindersviksvägen eftersom den ledde till huset med samma namn. Svindersvik byggdes på 1700-talet och är en av Sveriges bäst bevarade rokokoanläggningar. Huset har haft många olika ägare men på 1940-talet överläts det till Nordiska museet och vad det används till idag har jag inte hittat någon information om mer än att man under sommaren har visningar för allmänheten, då kan man bland annat se Sveriges högsta kakelugn som är 4,65 meter. Vi tog oss först ner till vattnet och det gamla brygghuset men vi kom inte så långt så vi åkte upp till huvudbyggnaden och tog oss genom den stora parken. När vi tagit oss igenom parken tog vi oss ner till vattnet för att följa det nybyggda trädäcket som går utmed bergsväggen och vattnet, helt underbart!!
Trädäcket är ca 150 meter långt, efter båtklubben tog ett nytt trädäck vid, något mörkare i färg, men lika bra som den första. Däck nummer två går utmed det så kallade Ryssberget som har en höjd på ca 60 meter och den här platsen är mycket speciell, både historiskt och naturmässigt. Området är en orörd skog med tallar som nästan är 400 år gamla, något som är mycket ovanligt att se så nära en stor stad. Allt höll på att gå upp i rök bokstavligt i somras då en stor brand härjade i området, men som tur var så fick man branden under kontroll så det var inte så mycket som gick förlorat.
Det här trädäcket som vi tog oss fram på var ca 300 meter långt, den sträckte sig från båtklubben ända fram till Nacka Strand och den mycket exklusiva båtklubben, Nacka strands yachtklubb. Nacka strand hette förr Augustendal men bytte till dagens namn 1991 och här har det funnits en hel del industrier med kända märken som Chrysler och Dodge som fraktades i lådor från Usa men som här monterades ihop för att sedan säljas på den svenska marknaden.
När vi ätit vår lunch som bestod av korv och bröd tog vi oss till bergbanan för att bege oss upp till Nacka forum som är ett stort inomhuscentrum och här såg jag någonting mycket underligt. 2027 är det tänkt att det ska öppnas en tunnelbanestation i området och som en sorts hyllning till det så har man gjort någon form av fyrkantiga glasskulpturer inne i ett mindre skogsområde, helt obegripligt om ni frågar mig. Man brukar ju göra någon form av staty eller minnesmärke av något intressant som varit, men här har man alltså tänkt helt tvärt om.
Efter att ha studerat denna mycket konstiga sak fortsatte vi cykelvägen över Värmdöleden och bort till Sickla för att där ta kommunala medel hem.
Frän hemmet vid Södra station tog vi oss upp till Medborgarplatsen för att ta Folkungagatan ner till Londonviadukten och Värmdöleden. När vi tagit oss över Danviksbron som för övrigt är byggd 1922, i alla fall den första, kom vi till Henriksdal och där svängde vi vänster och fortsatte mot
Efter ytterligare några hundra meter svängde vi höger vid en rondell och uppför en cykelväg för att sedan ta oss nerför en serpentinväg ner till Svindersviken. Det är en vik av Saltsjön och som ligger i en förkastningssänka med ett djup på 30 meter. Viken, som tidigare hette Gäddviken (på grund av rik förekomst av gäddor) är döpt efter köpmannen Johan van Swindern som ägde mark på båda sidorna av viken. Han var en holländare som kommit till Sverige 1629 och hade fått ett kungligt privilegiebrev att framställa tjära och beck. 1647 överlät Danvikens Hospital mark till honom.
Än så länge hade vi tagit oss fram på asfalterade vägar, men när vi hade åkt förbi viken svängde vi vänster och fortsatte en stig som gick utmed vattnet. Stigen var smal och väldigt kuperad på en hel del ställen. Några hundra meter bort kom vi fram till en riktigt lång och brant uppförsbacke, något som jag var beredd på. Började backa och köra sicksack upp, men jag hade en sådan tur för helt plötsligt dök det upp en mycket spänstig och trevlig man som frågade om jag behövde hjälp, ja tack sa jag, så med gemensamma krafter tog vi oss upp för den riktigt branta backen.
Väl uppe fortsatte vi på en väg med det passande namnet Svindersviksvägen eftersom den ledde till huset med samma namn. Svindersvik byggdes på 1700-talet och är en av Sveriges bäst bevarade rokokoanläggningar. Huset har haft många olika ägare men på 1940-talet överläts det till Nordiska museet och vad det används till idag har jag inte hittat någon information om mer än att man under sommaren har visningar för allmänheten, då kan man bland annat se Sveriges högsta kakelugn som är 4,65 meter. Vi tog oss först ner till vattnet och det gamla brygghuset men vi kom inte så långt så vi åkte upp till huvudbyggnaden och tog oss genom den stora parken. När vi tagit oss igenom parken tog vi oss ner till vattnet för att följa det nybyggda trädäcket som går utmed bergsväggen och vattnet, helt underbart!!
När vi ätit vår lunch som bestod av korv och bröd tog vi oss till bergbanan för att bege oss upp till Nacka forum som är ett stort inomhuscentrum och här såg jag någonting mycket underligt. 2027 är det tänkt att det ska öppnas en tunnelbanestation i området och som en sorts hyllning till det så har man gjort någon form av fyrkantiga glasskulpturer inne i ett mindre skogsområde, helt obegripligt om ni frågar mig. Man brukar ju göra någon form av staty eller minnesmärke av något intressant som varit, men här har man alltså tänkt helt tvärt om.
Efter att ha studerat denna mycket konstiga sak fortsatte vi cykelvägen över Värmdöleden och bort till Sickla för att där ta kommunala medel hem.
Du missade uppenbarligen nyckelbiotopen Trolldalen mittemot Svindersviken som Nacka kommer bebygga inom planprogrammet för Henriksdal trots två namnindamlingar med totalt 1600 signaturer, kommunens egen inventering som pratar om mycket höga naturvärden och protester från Naturskyddsföreningen, Hembygdsföreningen, Svenska Turistföreningen, bostadsrättsföreningar m.fl.
SvaraRadera