Björkby-Kyrkvikens naturreservat

Efter mer än en veckas frånvaro tittade solen äntligen fram, som jag har längtat!! Dagarna blir som bekant mörkare och mörkare, så det känns lite extra skönt när den tränger sig fram genom molnen för att lysa upp vardagen.

Efter en dag med två möten, i och för sig väldigt trevliga möten, så kände jag att det verkligen var på sin plats att ta mig en tur igen tillsammans med Iris. Denna gång kände jag för att besöka ett område med både vacker natur och rik historia, så valet blev området kring Vallentuna för här ligger nämligen världens runstentätaste område.Området drivs av, förutom Vallentunas kommun även av Täby kommun samt Stockholms läns museum. Det finns nio områden som man kan besöka, några av dem går att besöka med rullstol. Vill man veta vilka platser man som rullstolsburen kan besöka är mitt tips att höra av sig till museet. Men mitt huvudfokus var inte att besöka runstensområdena utan naturreservatet som finns mellan Vallentunasjön och Vallentuna centrum, Björkby-Kyrkvikens naturreservat, det historiska får man alltid på köpet när man vistas i området.

Reservatet bildades 1990 och har en karaktär av sjö, vattendrag stora ängar, precis vad jag kände för att vistas i idag.

Vi tog tunnelbanan till Tekniska högskolan för att där ta Roslagsbanan upp till en station som hette Bällsta, från stationen följde vi cykelvägen som gick utmed nordöstra delen av Vallentunasjön. Vägen var till en början ganska backig men när man väl kom upp kunde man njuta av den långa nerförsbacken ner till en äng. Om man fortsätter rakt fram kommer man fram till Vallentuna kyrka med anor från medeltiden och om man fortsätter ytterligare en bit kommer man fram till Vallentuna centrum. Vi svängde i stället till vänster för att fortsätta stigen utmed vattnet för att efter några hundra meter komma in i ett skogsparti. Här förvandlades vägen från asfalt till hårt packat grus, lite backigt på några ställen, men inga problem med att ta sig fram.

Efter några hundra meter kom vi fram till en korsning där jag valde att åka rakt fram. Den här vägen vinterunderhåller man inte vilket gör att den är något sämre än den stigen vi tog oss fram på tidigare, men än så länge var det inga problem. Mitt tips är ändå att man svänger höger och fortsätter norrut mot Väsby kvarn och Kvarnbadet för då riskerar man inte att fastna någonstans, för när jag hade åkt ytterligare en bit så kom jag till en liten kulle som jag skulle ta mig över och det var inte det lättaste. En hel del rötter och stenar och en backe gjorde det lite tricksigt att ta sig fram, men till slut kom jag upp och väl uppe belönades jag av en fin utsikt över Vallentuna sjön, här var det perfekt att stanna till för en lunch.

På bilden kan man ana en grillplats och dit är det helt okej att ta sig fram med rullstol, lätt att ta sig fram till grillen med en fin utsikt men jag och Iris fortsatte alltså uppför backen för vi ville ha lite mer utsikt över området.

När vi hade ätit klart fortsatte vi ner för kullen på andra sidan och genom en äng för att ungefär mitt på ängen svänga höger och nu kommer vi till området som är orsaken till att jag tyckte att man skulle svänga höger i stället för att som jag åka rakt fram. När vi åkt ca 100 meter kom vi fram till en liten skogsdunge och en skylt där det stod om en gravplats som låg till vänster om stigen. Gravplatsen var från 1000-talet och det skulle inte förvåna mig om även stigen var det för den var inte lätt att ta sig fram på, brant och ganska stora stenblock som man var tvungen att åka över.

När vi tagit oss igenom området svängde vi vänster och fortsatte på den något mer moderna vägen som syns till höger i bild över väg 268, Väsbyvägen bort till Vallentuna station där vi tog tåget hem till stan.