Kappsta naturreservat

Idag var jag och Iris och besökte ett mycket intressant område, Kappsta som ligger söder om Skärsätra på Lidingö, några kilometer öster om Lidingöbron. Vad som är så intressant med området är bla att en av världens mest kända svenskar växte upp i området, Raoul Wallenberg, mer om det lite senare.
Gick upp tidigt, eller rättare sagt 07.00, vilket är tidigt för mig, in i badrummet för att fixa till mig, sedan på med varma kläder för att gå ut och rasta Iris. Vädret var riktigt fint, strålande sol men termometern visade -1 grad när vi gick ut så det gällde att klä på sig lite extra. Efter en frukost bestående av äggröra med några skivor rökt skinka och en hård macka och till det en kopp kaffe för att skölja ner det hela med tog vi oss upp till Mariatorget för att ta tunnelbanan till Ropsten för att där byta till Lidingöbanan. Det var inte så jättelänge sedan som det var omöjligt att åka banan om man satt i rullstol, men nu är det inga problem, bara att åka på ombord och väl inne finns det gott om plats för antingen tre elrullstolar eller två manuella stolar, beroende på storlek givetvis.

Efter en stund kom vi fram till en station som hette Aga och där mötte oss ett bekant ansikte som skulle bli dagens eminenta guide, min gode vän Bosse som jag och Iris var hos i somras när vi tog oss över Flatruet. Från stationen Aga tog vi oss genom ett modernt bostadsområde, sedan ner mot vattnet och en asfalterad cykelväg som tog oss till naturreservatet. Det här reservatet är inte alls stort, det tog väl kanske en kvart att ta sig igenom det hela, men det var otroligt vackert, och lätt att ta sig igenom med rullstol, i alla fall där vi var.

I den relativt kraftigt kuperade terrängen (som inte alls var så kuperad där vi var), med närhet till havet finns flera olika naturtyper representerade, hällmarkstallskog, blåbärsgranskog, klipp- och vasstrand. Vid reservatets början byttes asfalten ut mot hårt grus/jord som var täckt med löv av olika slag så man fick vara lite försiktig så man inte åkte på en sten eller en trädrot som stack upp genom marken.

I området växer flera förvildade parkväxter som egentligen hör hemma i Syd- och Mellaneuropa som enligt Wikipedia är blårapunkel, parksmörblomma och vitfryle och två världsunika skogfibblor samt ett antal sällsynta lundväxter. Nu tänker ni säkert att jag är en jäkel på att rapa upp växter hit och dit, men som sagt, nu finns Google och Wikipedia😉.

Genom läget mot söder och bergsryggen mot norr med en högsta punkt på 25 m över havsnivån, blir det en märkbart högre medeltemperatur i området som tar emot mer solenergi, en typ av lokal växthuseffekt, vilket betyder en tidigare vår och förlängd sommarsäsong vid en jämförelse med landpartier på ett flackt område inne på ön. Området har också ett rikt fågelliv med flera häckande arter, bland annat knölsvan, storskrake och spillkråka. Den goda tillgången på förmultnande ved ger en varierande insektsfauna och det finns många ovanliga arter av skalbaggar och sniglar.

Jag nämnde tidigare om Raoul Wallenberg och att han växte upp i området, kortfattat kan man väl säga att det var tack vare hans förfäder som området fortfarande står relativt orört från exploatering, även om man försökt några gånger, fram till dess att det blev naturreservat i mitten av 90-talet.

Kappsta köptes som sommarställe 1882 av professor Per Johan Wising, vars yngsta dotter Maj gifte sig 1911 med underlöjtanten Raoul Oscar Wallenberg. Han avled i cancer i maj 1912, samma år som sonen Raoul föddes, just på Kappsta. Familjen använde sommarstället på Kappsta till slutet av 1920-talet där Raoul Wallenberg tillbringade många somrar under sin uppväxt men 1933 brann huset ned till grunden. Genom den unika naturen och Raoul Wallenbergs koppling till platsen köpte Lidingö stad 1986 fastigheten Kappsta eller rättare sagt, det som var kvar av det, för att förhindra vidare bebyggelse och valde då samtidigt med hänsyn till den unika floran och det rika fågellivet i området att köpa in det omkringliggande området och klassa det som naturreservat. Tack vare det kan man alltså ta sin picknickkorg och åka ut till detta underbara område vilket jag absolut tycker att man ska göra. Uppe på höjden finns ett minne av Raul Wallenberg i form av en väska gjord i brons, men där var vi aldrig, vill man ta sig dit får man åka Lidingöbanan till Skärsätra och ta sig mot området den vägen, då slipper man uppförsbackarna. Vet i och för sig inte hur de vägarna eller stigarna ser ut så det får jag återkomma om, men ser allt okej ut så kommer jag att ordna en vandring i området för det är som sagt både ett vackert och intressant område. När vi besökt området klart gick vi hem till Bosse för att äta lite lunch, sedan tog jag och Iris tågen hem till söder för att ladda om till nästa utflykt, en guidad tur i Judarnskogen.