Höst vid Flaten
Det var med en uppspelt och förväntansfull känsla, (höll på att skriva upphetsad men det är något helt annat) som jag och Iris satte oss på tunnelbanan mot Skarpnäck. Tidigare var jag där och gjorde en inventering med miljöförvaltningen och Stockholm stad vid ett område mellan Drevviken och den sydvästra delen av sjön Flaten.
Sjön är ett av Stockholms renaste sjöar och skogsområdet som ligger i naturreservatet och som har samma namn som sjön är ett av de största skogsområden i Stockholm stad och här finns gott om gammal skog som undgått modernt skogsbruk. Flatens naturreservats mark och vatten hörde tidigare till godsen Orhem och Skarpnäck som präglade kulturlandskapet. Naturen utgörs av typisk Södertörnsnatur, sjön Flaten och delar av gammal odlingsmark, som till del hålls öppen med hjälp av betande kor och hästar. Flaten står i förbindelse med Drevviken via en djup bäckravin.
Det jag hade som uppgift var att kolla vad som gjorts vid en stig som är tänkt att fungera oavsett funktionshinder. Stigen är en så kallad naturstig och här får man information av de skyltar som finns efter vägen.
När vi kom till slutstationen Skarpnäck och ut genom stationsbyggnaden svängde vi vänster och följde cykelvägen som gick utmed Skarpnäcks allé för att sedan svänga höger, vänster och sedan in i ett litet skogsparti och upp på en bro som gick över Tyresövägen och efter bron kom vi till Orhems koloniområde. Koloniområdet anlades 1949-1950 och innehar ca 150 lotter. Att ta sig genom området är lite som att ta sig genom en labyrint, man tar sig fram på en väg tills den tar slut, då får man antingen ta vänster eller höger och så håller det på, men till slut kom vi fram dit vi skulle och det var mycket pga att jag varit här tidigare ett antal gånger.
Vi följde Orhemsvägen söderut någon kilometer, tills vi kom till ett gult hus som kallas för Grindstugan, här började själva naturstigen. Den är väldigt lätt att följa, mycket pga stockarna som är placerade efter stigen, har man en teknikkäpp (blindkäpp) är det ganska lätt att ta sig fram.
Efter en stund kom vi fram till ett stort fält, där fick Iris springa av sig lite medans jag kollade in grillplatsen som de gjort i ordning. Lite småsaker som behöver justeras, men det kommer att bli riktigt bra när det är klart.
Vi fortsatte sedan in i skogen på den lövtäckta stigen ner mot vattnet, där stannade vi till för att äta vår lunch, soppa till mig och torrfoder till Iris. Efter det var det tänkt att vi skulle vi åka ut på en brygga för att kolla in utsikten och vyerna runt Drevviken, men vi kom inte så långt. Ni som känner mig vet kanske att jag ibland kollar mer på utsikten än på det jag har framför mig och det kunde vid det här tillfället kostat mig ett antal käk och benbrott, utan förvarning kom vi fram till ett litet stup eller kant rättare sagt som var ca 25 cm djup. Hade jag inte noterat att Iris klev ner så hade jag fortsatt rakt fram utan att tänka mig för vilket kunde ha slutat riktigt illa.
Efter denna lite smått dramatiska händelse vände vi för att fortsätta genom skogen, nu med blicken mer nedåt och då kan man ju upptäcka hur vackert det kan vara på marken med all höstlöv och spår efter regnet som kommit under natten.
Att gå omkring i skogen på hösten med all dess färgkombinationer är riktigt häftigt, speciellt om solen skiner och fortfarande värmer en hel del som den gjorde idag, då är det inte mycket som kan slå det.
Efter ytterligare några kilometer kom vi tillbaka till Skarpnäck för att där ta tåget hem. Om ni inte varit här tidigare så kan jag varmt rekommendera att ni gör det. Antingen gör ni som jag, tar tunnelbanan till Skarpnäck för att sedan gå de ca 2 km till naturstigens början, eller ta bussen från Kärrtorp för att där ta bussen som går enda fram till Grindstugan.
Sjön är ett av Stockholms renaste sjöar och skogsområdet som ligger i naturreservatet och som har samma namn som sjön är ett av de största skogsområden i Stockholm stad och här finns gott om gammal skog som undgått modernt skogsbruk. Flatens naturreservats mark och vatten hörde tidigare till godsen Orhem och Skarpnäck som präglade kulturlandskapet. Naturen utgörs av typisk Södertörnsnatur, sjön Flaten och delar av gammal odlingsmark, som till del hålls öppen med hjälp av betande kor och hästar. Flaten står i förbindelse med Drevviken via en djup bäckravin.
Det jag hade som uppgift var att kolla vad som gjorts vid en stig som är tänkt att fungera oavsett funktionshinder. Stigen är en så kallad naturstig och här får man information av de skyltar som finns efter vägen.
När vi kom till slutstationen Skarpnäck och ut genom stationsbyggnaden svängde vi vänster och följde cykelvägen som gick utmed Skarpnäcks allé för att sedan svänga höger, vänster och sedan in i ett litet skogsparti och upp på en bro som gick över Tyresövägen och efter bron kom vi till Orhems koloniområde. Koloniområdet anlades 1949-1950 och innehar ca 150 lotter. Att ta sig genom området är lite som att ta sig genom en labyrint, man tar sig fram på en väg tills den tar slut, då får man antingen ta vänster eller höger och så håller det på, men till slut kom vi fram dit vi skulle och det var mycket pga att jag varit här tidigare ett antal gånger.
Vi följde Orhemsvägen söderut någon kilometer, tills vi kom till ett gult hus som kallas för Grindstugan, här började själva naturstigen. Den är väldigt lätt att följa, mycket pga stockarna som är placerade efter stigen, har man en teknikkäpp (blindkäpp) är det ganska lätt att ta sig fram.
Efter en stund kom vi fram till ett stort fält, där fick Iris springa av sig lite medans jag kollade in grillplatsen som de gjort i ordning. Lite småsaker som behöver justeras, men det kommer att bli riktigt bra när det är klart.
Vi fortsatte sedan in i skogen på den lövtäckta stigen ner mot vattnet, där stannade vi till för att äta vår lunch, soppa till mig och torrfoder till Iris. Efter det var det tänkt att vi skulle vi åka ut på en brygga för att kolla in utsikten och vyerna runt Drevviken, men vi kom inte så långt. Ni som känner mig vet kanske att jag ibland kollar mer på utsikten än på det jag har framför mig och det kunde vid det här tillfället kostat mig ett antal käk och benbrott, utan förvarning kom vi fram till ett litet stup eller kant rättare sagt som var ca 25 cm djup. Hade jag inte noterat att Iris klev ner så hade jag fortsatt rakt fram utan att tänka mig för vilket kunde ha slutat riktigt illa.
Efter denna lite smått dramatiska händelse vände vi för att fortsätta genom skogen, nu med blicken mer nedåt och då kan man ju upptäcka hur vackert det kan vara på marken med all höstlöv och spår efter regnet som kommit under natten.
Att gå omkring i skogen på hösten med all dess färgkombinationer är riktigt häftigt, speciellt om solen skiner och fortfarande värmer en hel del som den gjorde idag, då är det inte mycket som kan slå det.
Efter ytterligare några kilometer kom vi tillbaka till Skarpnäck för att där ta tåget hem. Om ni inte varit här tidigare så kan jag varmt rekommendera att ni gör det. Antingen gör ni som jag, tar tunnelbanan till Skarpnäck för att sedan gå de ca 2 km till naturstigens början, eller ta bussen från Kärrtorp för att där ta bussen som går enda fram till Grindstugan.
Kommentarer
Skicka en kommentar