Härjedalen, del 1

Jag är ganska morgonpigg av mig, men att behöva gå upp 05.00 är kanske i det tidigaste laget, men ibland har man inget val, men om man vet att man ska iväg på trevliga saker brukar det gå lite lättare. Efter en inte allt för tung frukost för mig och Iris tog jag de mindre två ryggsäckarna och hängde där bak på rullstolen och den stora där fram som jag lät stå på ramen till mitt Freewheel och till sist men inte minst Iris för att  rulla till Södra station för att ta pendeln in till stan.

Vädret denna dag var växlande molnighet och ca 15 grader, ganska så behagligt med andra ord, någon vecka innan stod kvicksilvret på över 30 grader vilket är lite för varmt i min smak.

Tåget mellan Stockholm Östersund skulle avgå från spår 4 vilket ligger i närheten av Arlandatågen. Eftersom det här var ett Intercitytåg så fanns det ingen automatisk hissramp upp utan en vanlig ramp, men även en sådan kan tydligen krångla när man ska fälla ut den, det tog en bra stund innan man kom på hur man skulle göra och för att knäcka den lilla nöten behövdes det hela tre personer men när jag och Iris hade tagit oss in i tåget letade vi upp våra platser för att sedan pusta ut. Iris sov hela vägen medans jag satt och planerade turerna som vi skulle göra under veckan.

Efter 5 ½ timmes tågresa kom vi äntligen fram till Östersund, eller Staare som det heter på sydsamiska. Det är Jämtlands enda stad med knappt 51 000 invånare, plus det eventuella Storsjöodjur som man tror ska finnas i sjön, tveksamt om ni frågar mig. På perrongen stod min gode vän Bosse Forsberg som jag lärt känna via Friluftsfrämjandet och eftersom det var mitt första besök i stan så tog han med mig runt och visade mig vad man hade att erbjuda för att till slut hamna på ett kafé vid Badhusparken som ligger vackert vid vattnet. Efter fikat gick jag och Iris över en bro över till andra sidan medans Bosse gick och hämtade bilen.

När jag satt hemma i Stockholm och googlade på Östersund fick jag fram ett naturreservat som verkade väldigt intressant, speciellt då eftersom jag har samma namn som reservatet och ön där reservatet ligger, Andersöns naturreservat. Reservatet ligger 2 mil sydväst om Östersund och ön är en av de största i Storsjön. Drottning Kristina ville bygga en försvarsbyggnad på ön i mitten av 1600-talet, den påbörjades men den gjordes aldrig färdig men det som däremot fanns var en bra parkering med en handikapptoalett i närheten. Trots att jag för tillfället hade semester kunde jag inte låta bli att kolla tillgängligheten, yrkesskada kallas det för tror jag och om ni undrar om toaletten fick godkänt så kan jag säga nej och orsaken till det var att det helt enkelt inte gick att komma in på handikapptoaletten med rullstol var att det var en hög kant och en för brant ramp för att komma in, sorgligt.

Vi följde en stig som gick ner till vattnet och rastplatsen, riktigt vackert, efter att ha kollat in området och Iris sprungit av sig efter flera timmar på tåg och i bil satte vi oss i bilen och fortsatte ytterligare någon kilometer, till Sunne kyrkoruin. Namnet Sunne fick mig att studsa till lite extra eftersom det är grannkommunen till där jag växte upp men tydligen finns det två Sunne, ett i Värmland och ett i Östersund. Kyrkoruinen byggdes 1178 på befallning av den norske konungen Sverre Sigurdsson som i slaget vid Andersön besegrat den jämtländska bondehären på Storsjöns is. Kastalen som den kallades förstördes vid ett åsknedslag på 1700-talet men reparerades men fick sedan förfalla. När man byggde den nya kyrkan på 1800-talet återanvände man delar av den gamla ruinen. Efter denna lilla historielektion gasade vi vidare till nästa intressanta lilla ort, Klövsjö. Byn ligger i Bergs kommun och har ca 300 invånare och tros vara 6000 år gammal, detta pga en harpunspets som man hittat i en sjö i närheten. Här kommer ett av de tio allmogefåren ifrån, Klövsjöfåret.

Ett annat intressant och trevligt inslag i denna lilla underbara by är Klövsjö gårdsbryggeri som startade 2010. Bryggeriet har sina lokaler i en ombyggd ladugård från 1850 och viss lokala humlesorter och egen honung används i några ölsorter. Förutom starköl görs även svagare saker, något som vi skulle få till skänks för att få möjlighet att smaka på vid ett senare tillfälle, ni bar det raka vägen till stugan i Vemdalsskalet. Stugan som vi bodde var på låg på strax under 800 meter och var ca 50 kvm fördelat på två sovrum, badrum, kök och vardagsrum, inredningen hade lite kajutakänsla över det hela, riktigt fint.

När vi kom fram bjöds jag på en välkomstdrink, whiskey on the rocks, sedan var det middag med lokala produkter för hela slanten, älgfärsbiffar med egen potatis med en kantarellsås till och till efterrätt blev det vaniljglass med egenplockade hjortron, behöver jag säga att det var kanongott, för det var det. Efter lite småsnack och planering inför kommande veckas projekt gick vi och la oss.

07.00 var dags att gå upp och göra sig i ordning, ut och rasta Iris, sedan äta frukost och göra lunchen samtidigt, här gällde det att vara effektiv för vi hade mycket på schemat idag. När frukosten var uppäten packade vi in allt det nödvändiga plus oss själva för att åka mot ett av veckans höjdpunkt, Rogens naturreservat, en plats som jag länge velat besöka, men innan vi kom dit stannade vi till vid Rogens naturrrum som ligger i Tännäs, ca 1,5 mil från reservatet. Förutom naturrummet så låg här även ett fiskecenter och ett Myskoxhänge, fiskecentret såg vi men något myskoxhänge såg vi inte, än mindre några oxar, de hade väl dragit upp på fjället antar jag.

Innan vi åkte vidare så fikade vi lite och kollade runt lite i området. Byn har ca 140 invånare och kyrkan i byn är en av landets högst belägna kyrka, 648 möh, vi hann tyvärr inte besöka den men det får bli nästa gång.

Med bil tog vi oss till Rogens naturreservat och sträckan var som sagt 1,5 mil och som i normala fall inte tar så lång tid att köra, men vägen dit var inte som andra normala grusvägar, den här var extrem dålig och då menar jag verkligen dålig! Det som lättade upp det hela var den fantastiska naturen och de smått humoristiska varningsskyltarna som vi passerade efter vägen eller de var faktiskt riktigt roliga om ni frågar mig.

Men den som väntar på något gott, eller som i det här, något fint, väntar aldrig för länge. Rogens naturreservat inrättades 1976 och i reservatet ligger sjön med samma namn. Runt sjön ligger flera toppar på mellan 1000-1200 meter, men den topp som sticker ut lite extra är Brattriet med en imponerande höjd av 1276 möh. Sjön ligger på en höjd på 758 möh och från sjön går det en liten bäck och å som förbinder den med Femunden i Norge och från Femunden rinner Trysilelva ner till Värmland där den byter namn till Klarälven som i sin tur rinner ner till Vänern och från Vänerns södra sida tar Göra älv vid för att till slut rinna ut i Kattegatt i Göteborg, lite svårt att tänka sig när man ser den här lilla skylten och bäcken.

För att få åka på grusvägen var man tvungen att betala en avgift på 40 kr, antar att det var för underhållet och det betalade man i en stuga som låg i närheten av sjön där vägen tog slut. Bosse fick ordna den biten medans jag och Iris försökte ta oss ner till en spång som gick en bit bort. Jag såg på

en gång att man inte kunde åka med rullstol mer än några meter, sedan var det stopp. Jag tyckte att Bosse kunde fortsätta en bit bort men han tyckte vi kunde sätta oss i bilen och åka en bit bort för att äta lunch vilket vi också gjorde.Vi körde en bit tills vi kom till en lite tjärn, där stannade vi till för att njuta av tystnaden förutom den rinnande bäck som till och med Iris tyckte var intressant, annars brukar hon vara väldigt försiktig när det gäller vatten. Lunchen bestod av varma koppen svampsoppa och till det smörgåsar och kaffe, kanske inte låter så upphetsande men i skogen är i stort sett allt gott. När vi ätit klart och Iris sprungit klart var det dags att fortsätta, nu till Funäsdalen. Planen var att vi några dagar senare skulle stora projekt för veckan, att ta oss över fjällmassivet Flatruet bort till Ljungdalen som ligger ca 4 mil bort, en ganska tuff utmaning, men det är sådant som jag går igång på. Men det var några dagar bort, nu hade vi andra saker som skulle bockas av på "attgöraschemat" och närmast var ett möte med personal på turistbyrån. Jag hade skickat dem ett mejl några veckor tidigare där jag berättade om min verksamhet och att vi skulle upp till området och därför undrade om de ville ha lite bilder, text och inventering av området och det svarade de ja på direkt, därav mötet. Mötet resulterade i att vi skulle besöka några områden som vi skulle kolla lite extra på och det första var Hamrafjällets naturreservat.

Reservatet bildades och ligger ca två mil väster om Funäsdalen med höga toppar runt omkring, den högsta på 1137 möh. Fjället har fått smeknamnet Blomsterfjället pga dess stora antal av olika växter, ca 400 stycken.

Uppgiften vi hade här var att testa en spång som de hade anpassat med en rastplats på vägen mot toppen. Vi tog bilen upp till en sommarparkering, därifrån gick vi på den breda, men ganska branta spången upp mot fjället. Här är lite bilder från området.

När man kommit upp till rastplatsen hade man en riktigt fin utsikt över fjällområdet, men eftersom spången fortsatte ytterligare en bit försökte vi med gemensamma krafter ta oss till nästa rastplats som låg ytterligare en bit bort, utsikten var ungefär som den första rastplatsen, så efter att ha tagit ytterligare något kort tog vi oss ner till bilen för att kolla in en annan rastplats som låg vid ett vattenfall med det trevliga namnet Anderssjöfallet. Fallet är ca 20 meter högt och ligger utmed Hamrafjällets branta sluttning.

I anslutning fanns några bänkar och några bord där man kunde fika om man nu ville, vilket hade varit trevligt om det inte hade börjat regna så det var bara att sätta sig i bilen igen. Nu bestämde vi att det fick räcka för idag så vi åkte hem till stugan och hade en lugn kväll framför brasan.