Vid foten av Lillnipen och Mulen

Två gånger har jag försökt att ta mig upp på Städjan men inte lyckats ta mig ända upp till toppen, men allvarligt så gör det inte så mycket för det finns så många andra ställen som är lika intressanta. Det finns två naturmiljöer som jag tycker är mer intressant än andra och det är höga berg och stora våtmarksområden och här uppe runt Idre får man ta del av bägge miljöerna samtidigt, så tacka sjutton för att jag trivs i de här områdena.

Stugan där vi bodde

Stugan som jag och min gode vän Knut bodde i låg väldigt centralt i Idre fjäll, knappt två hundra meter från centrumet och några kilometer från vildmarken och nu snackar vi vildmark. Här finns det vildaste av det vildaste som vi har i Sverige, Björn, varg, Lo, Järv, Ren och en massa andra fyrbenta pälsklädda intressanta djur. Renen är i och för sig inte så speciellt vild av sig, när vi kom till stugan hade vi två renar som tog emot oss vid stugan och som synade oss från topp till tå medans vi packade ur bilen och de fortsatte dyka upp lite här och var under dagarna, till och med i centrumområdet och parkeringen.

Första dagen var en ledig dag så då passade vi på att utforska området på egen hand och platsen som vi skulle besöka var Lillnipen och Mulen.

Vi tog bilen från stugan och åkte upp till en stor parkering i foten av Nipfjället som är ett av flera berg som ligger i naturreservatet Nipfjället-Städjan. Tillsammans med intilliggande skyddade områden - Långfjället, Rogen i Härjedalen och Femundmarka i Norge - bildas Gränslandet, ett stort område med höga naturvärden som även har stor betydelse för friluftslivet. De två större sjöarna Burusjön och Stora Harundsjön är omtyckta fiskevatten för ädelfisk. I området finns flera vägar, bl.a. en upp på fjällhedarna mellan Nipfjället och Städjan som jag varmt kan rekommendera Den är flitigt utnyttjad av besökare och är Sveriges högst belägna väg, 1003 m ö.h. I reservatet finns flera leder och raststugor och en av lederna skulle vi alltså testa. Redan från början stötte vi på ett litet problem, en liten ravin bara några meter från parkeringen men tack vare ledmarkeringarna som fanns så såg jag att man kunde komma in på leden på ett annat ställe så efter en stund kom vi rätt och kunde fortsätta genom högslätten. Att beskriva den här platsen på ett korrekt sätt är omöjligt, utsikten är oändlig och så otroligt vackert så vad man än skriver så missar man alltid något, så här kommer bilder från området.

Städjan

Utsikt från parkeringen med bla Svartfjället i bakgrunden

Stigen som vi gick på utmed Lillnipen och Mulenö

Svensfoskdalen

Nedre delen av Lillnipen

En del av Nipfjället

Gammelsätertjänern med Nipfjället i bakgrunden

Stigen vi åkte på var helt okej att åka på, hårt underlag, lite här och där dök det upp lite sten och några rötter men det var inte så farligt som jag trodde, men det gällde verkligen att hålls sig på stigen för hamnade man utanför så blev det genast mycket jobbigare och farligare för på några ställen sluttade det brant ner. Åker man på en stig med en rullstol där det inte händer så mycket utan att man i stället kollar in utsikten så är det lätt att man inte tänker sig för vilket hände mig vid ett tillfälle så där var jag väldigt nära att tappa greppet och dråsa ner för stupet, men som ni märker så gick det bra.

Efter någon timme stannade vi till för att äta lunch och njuta av en utsikt som bestod av ett antal fjäll, en sjö och en stor myr, magnifikt!

Är man som vi var ovanför trädgränsen så finns det ingen direkt skugga att tala om så efter att vi ätit vår lunch och njutit av det fina vädret packade vi ihop våra saker för att gå tillbaka till bilen. När vi kom fram till bilen fick jag en ide, jag skulle ta mig ner för den långa backen med rullstolen, upp är som de flesta vet inte det lättaste men ner kommer man ju alltid som jag brukar säga. När jag gjorde det förra året så kom jag inte så långt pga det var så brant så mina händer tog helt slut efter att jag hållit emot i branten, men den här gången gick det mycket bättre, jag åkte där det var löst grus, på så sätt så fick jag hjälp med att bromsa så det inte gick alltför fort, på så sätt kunde jag njuta av den magnifika utsikten.

Grusvägen nerför fjället

När jag kom en bit ner signalerade jag till Knut att stanna bilen så jag kunde hoppa in så vi kunde åka raka vägen hem.