Fulufjällets nationalpark

Som rubriken antyder så kommer dagens inlägg att handla om turen till Fulufjällets nationalpark, men innan jag berättar om den resan så måste jag bara skriva några rader om en liten utflykt som jag och Knut gjorde kvällen innan tillsammans med några andra från Friluftsfrämjandet och det var en tur till Gränjåstjärnen.

Första gången jag var här var förra året när jag låg i vindskyddet som finns vid tjärnen. Den här gången skulle vi anordna en liten utflykt för medlemmarna i främjandet, en picknick i all enkelhet. Tanken var att vi skulle grilla men eftersom det var, och fortfarande är grill/eldningsförbud i Dalarna så fick vi tänka om lite. Från Idre fjäll åkte vi norrut någon kilometer för att sedan svänga höger mot Gränjåsvallen, strax innan Gränjåsvallen svängde vi in på en kort liten skogsväg till en parkering som låg ett tiotal meter in på vägen, sedan var det bara att gå ytterligare några meter tills man kom till vindskyddet och rastplatsen. Om man har en extrem smal rullstol så kan man med hjälp av den spång som går runt tjärnen kolla in området, min är lite för bred så det gick inte, men de andra tog sig runt med Knut som guide, själv satt jag och njöt och tog lite bilder som ni ser.

När de tagit sig runt tjärnen käkade vi och njöt av stillheten och utsikten, sedan åkte vi hem för att ladda batterierna för kommande utflykt, Fulufjället och här kommer en liten kort information om området.

Fulufjällets nationalpark är en av Sveriges nationalparker och ligger i Särna socken i Älvdalens kommun i nordvästra Dalarna, intill gränsen mot Trysils kommun i Norge. Nationalparken gränsar till Fulufjellet nasjonalpark på norska sidan gränsen. Vid Fulufjället finns Sveriges högsta vattenfall, Njupeskär som är 93 meter högt, med en fri fallhöjd om 70 meter. De högsta punkterna, Storhön (1039 m ö.h.) och Brattfjället (1042 m ö.h.), ligger på en högplatå på drygt 900 meters höjd.

Granen "Old Tjikko", med rotsystem ända upp till ca 9500 års ålder har hittats på Fulufjället och är världens nu äldsta levande träd.

Bilresan från Idre fjäll ner till Fulufjället tog ca 1 timme och när vi kom fram samlade vi in gruppen som totalt bestod av 28 personer, 25 deltagare och 5 ledare, varav jag var en av ledarna. Efter lite toalettbesök och vattendrickande mötte vi en av guiderna som jobbar i området för att med hennes hjälp ta oss igenom den anpassade stigen som gick genom området. Anpassningen bestod av att man hade jämnat till stigen och lagt dit grus så att man lättare skulle ta sig fram med rullstol i området. Det var trots anpassningen inte helt lätt att ta sig fram, några ordentliga backar efter vägen och mycket folk gjorde att man inte kunde ta den sats som man hade önskat för att ta sig upp för backen så på några ställen fick jag hjälp.

Jag hörde någonstans att slingan var ca 1 km, men jag är helt övertygad om att den var dubbelt så lång, nästa gång jag åker dit ska jag mäta för att se hur lång sträckan.

Vid ett ställe kunde man, om man hade benen i behåll, svänga vänster och gå mot Njupeskärs vattenfall, men det var inte aktuellt för min del, i stället fortsatte jag och några till mot rastplatsen som låg vid en myr och sjö, här satte vi oss och njöt av maten som vi hade med oss. Här är lite bilder från området.

När vi ätit klart delade vi på oss för en stund, några fortsatte vandringen runt om i området medans jag och några gick tillbaka till naturrummet för att kolla på utställningen om området. Där träffade jag en av cheferna som hade hört att jag jobbade med tillgänglighet i naturen och var intresserad av vad jag tyckte om området. Ett fantastiskt område, men med lite förbättringsmöjligheter, så där lovade jag återkomma med en rapport om området.

Hon förstod att jag inte hade tagit mig fram till vattenfallet men hon tipsade mig om en skogsväg som låg en bit bort, åkte man in på den och fortsatte någon kilometer in i skogen upp på ett berg fram till ett vindskydd, då skulle man kunna se vattenfallet så när vi var klara vid Fulufjället satte vi oss i bilen och åkte till utsiktsplatsen för att se fallet. Det var några kilometer bort så det var lite svårt att ta en bra bild, men man kan i alla fall se det och det är ju huvudsaken. När fotograferingen var gjort tryckte vi i oss ytterligare några liter vatten (lite överdrivet, men det var riktigt varmt) för att sedan åka tillbaka till Idre fjäll.

Man håller på och anpassar mer i området och man hoppas bli klar nästa år så då har jag lite planer på att anordna en utflykt dit med buss och boende så håll ögonen öppna för det vill ni inte missa, det är ett underbart ställe som redan nu är väl värt ett besök, trots att man inte tar sig fram överallt. För mer info, gå in på deras hemsida för att läsa mer.