Velamsunds naturreservat
Tidigare i somras fick jag en fråga från Nacka kommun om jag kunde inventera ett av deras naturreservat, Velamsund som ligger på gränsen till Värmdö kommun, ca 2 mil öster om Stockholm. Iris brukar vara med mig vid de här inventeringarna, men eftersom vi skulle vara ett större sällskap så fick hon vara hemma den här gången, det här var ett så fint ställe så hit kommer jag att åka fler gånger och då får hon följa med. Det här området har jag kollat in på nätet tidigare men aldrig kommit till skott med att ta mig hit så jag blev riktigt glad när de ville att jag skulle inventera området.
Velamsunds naturreservat bildades bildades 1992 och år 2007 avsattes ett 14 hektar stort Natura 2000-område som ligger inom reservatet. Tanken med reservatet är ”att i första hand säkerställa ett välfrekventerat frilufts- och rekreationsområde”, med andra ord, bevara naturen och se till så folk kan ta sig ut i området och upptäcka den fantastiska natur som finns. Mellan Velamsundsviken och Insön finns gården Velamsund med lite olika aktiviteter, ridning bad, grillning (förutom nu när det är eldningsförbud) och annat trevligt som man kan göra. På 1500-talet fanns här två gårdar, Lilla och Stora Velamsund, 200 år senare gjordes det om till ett enda stort säteri men ganska snabbt förvandlades byggnaden till ett sådant dåligt skick så man rev ner och byggde nytt, en byggnad som 200 år senare brann ner för att sedan återuppstå och i samband med byggde man en stor ladugård med 64 nötkreatur och 14 hästar, något som finns än idag. Nu vet ni lite mer om området som jag besökte, men nu till själva besöket.
Efter en resa på ca 30 minuter så träffade jag en av naturvårdarna vid besöksparkeringen, sedan väntade vi på några till och när alla hade kommit gick vi igenom parkeringen för att se hur den såg ut, vi kollade även skyltningen för att sedan ta oss till bad och grillplatsen. En riktigt fin badplats där jag föreslog lite ändringar så att man lättare ska ta sig ner om man har en synskada eller sitter i rullstol. Efter badplatsen tittade vi på en av grillplatserna som finns i området, lite småändringar, sedan skulle det funka perfekt. Värre var det med den så kallade handikapptoaletten som fanns i området, det enda stället som var uttalat handikappanpassat. En handikapptoalett för mig är en toalett som man lätt kommer in i om man som jag sitter i rullstol, men inte här.
För att ta sig in i byggnaden var man tvungen att åka upp för den branta rampen upp till dörren, väl där fick man försiktigt men bestämt ta sig upp för den höga kanten vid dörren, samtidigt som man öppnade dörren som gick utåt för att sedan försöka ta sig in i huset. Jag som är van att ta mig fram på dåliga vägar och stigar klarade inte av det utan jag var tvungen att be om hjälp för att komma in. Efter denna ganska chockartade upplevelse tittade vi på ytterligare några saker för att sedan sätta oss ner och äta lunch på restaurangen, en riktigt somrig sallad blev det för min del, underbart gott!
Om man vill ta sig ut i naturen kan man följa Boo-leden som går igenom här, en led på 15 km och som bjuder besökaren på en hel del intressanta saker. Vi skulle inte undersöka leden men däremot skulle vi kolla en annan slinga och en sjö för att bygga någon form av anpassat fågeltorn. Vi följde en bred och fin grusväg som var ganska kuperad vid några ställen, men det var ett väldigt fint område. När vi kom till sjön Rudsjön stannade vi till för att se vad man kunde göra och det dröjde inte många sekunder tills jag kom på en riktigt bra ide om jag får säga det själv, men sen om man får igenom förslaget det är en annan femma, kanske det svåraste av allt.
När vi strosade omkring vid den lilla sjön hörde vi en råbock på långt, de må vara söta men när de brölar låter de allt annat än söta, rentav farliga. I sjön simmade det omkring några sothönor men det var det enda vi såg i fågelväg, men jag kan tänka mig att det finns mycket mer på våren när fåglarna kommer från Medelhavet och mellanlandar i Sverige. Grusvägen fortsatte ytterligare en bit bort men klockan gick så det kändes som det var dags att vända tillbaka, men nästa gång jag kommer hit ska jag fortsätta vägen bort för att se hur det ser ut. På vägen tillbaka såg vi ett rådjur på andra sidan fältet som även hade upptäckt oss, inte så ofta man lyckas ta kort på dessa ganska fotoskygga varelser men jag fick till ett ganska bra kort tycker jag.
När vi kom tillbaka till parkeringen skildes vi åt för den här gången men jag kommer absolut komma hit igen, en riktigt plats med en underbar natur.
Velamsunds naturreservat bildades bildades 1992 och år 2007 avsattes ett 14 hektar stort Natura 2000-område som ligger inom reservatet. Tanken med reservatet är ”att i första hand säkerställa ett välfrekventerat frilufts- och rekreationsområde”, med andra ord, bevara naturen och se till så folk kan ta sig ut i området och upptäcka den fantastiska natur som finns. Mellan Velamsundsviken och Insön finns gården Velamsund med lite olika aktiviteter, ridning bad, grillning (förutom nu när det är eldningsförbud) och annat trevligt som man kan göra. På 1500-talet fanns här två gårdar, Lilla och Stora Velamsund, 200 år senare gjordes det om till ett enda stort säteri men ganska snabbt förvandlades byggnaden till ett sådant dåligt skick så man rev ner och byggde nytt, en byggnad som 200 år senare brann ner för att sedan återuppstå och i samband med byggde man en stor ladugård med 64 nötkreatur och 14 hästar, något som finns än idag. Nu vet ni lite mer om området som jag besökte, men nu till själva besöket.
Efter en resa på ca 30 minuter så träffade jag en av naturvårdarna vid besöksparkeringen, sedan väntade vi på några till och när alla hade kommit gick vi igenom parkeringen för att se hur den såg ut, vi kollade även skyltningen för att sedan ta oss till bad och grillplatsen. En riktigt fin badplats där jag föreslog lite ändringar så att man lättare ska ta sig ner om man har en synskada eller sitter i rullstol. Efter badplatsen tittade vi på en av grillplatserna som finns i området, lite småändringar, sedan skulle det funka perfekt. Värre var det med den så kallade handikapptoaletten som fanns i området, det enda stället som var uttalat handikappanpassat. En handikapptoalett för mig är en toalett som man lätt kommer in i om man som jag sitter i rullstol, men inte här.
Om man vill ta sig ut i naturen kan man följa Boo-leden som går igenom här, en led på 15 km och som bjuder besökaren på en hel del intressanta saker. Vi skulle inte undersöka leden men däremot skulle vi kolla en annan slinga och en sjö för att bygga någon form av anpassat fågeltorn. Vi följde en bred och fin grusväg som var ganska kuperad vid några ställen, men det var ett väldigt fint område. När vi kom till sjön Rudsjön stannade vi till för att se vad man kunde göra och det dröjde inte många sekunder tills jag kom på en riktigt bra ide om jag får säga det själv, men sen om man får igenom förslaget det är en annan femma, kanske det svåraste av allt.
Kommentarer
Skicka en kommentar