Två promenader med ett underbart gäng

För ett par veckor sedan träffade jag några deltagare från FSDB, Förbundet Sveriges dövblinda för att ta med dem på en heldagstur till Grinda som ligger i den mellersta skärgården. Vi träffades vid Strömkajen nedanför Grand hotell för att ta njuta av en ca två timmars tur ut till Grinda. När vi kom fram till ön

samlade jag in alla för en kort presentation om mig själv och om dagen, ön är inte så stor, men den har mycket att erbjuda. Grinda är ett väldigt tacksamt ställe att genomföra en guidning på, dels pga den vackra naturen men också pga den intressanta historian om ön. Nu är det säkert några av er som undrar hur man förklarar för en som är synskadad eller hörselskadad hur naturen ser ut, men till min hjälp hade jag tre tolkar som förmedlar vad jag säger med hjälp av "vanligt" teckenspråk men också taktilt teckenspråk och med det menas att man tecknar i den döves hand. Ska jag vara ärlig så tänkte jag väldigt mycket i början på hur jag skulle lägga upp promenaderna, men man ska inte krångla till det för mycket utan köra på som man brukar vilket jag också gjort och än så länge har det gått riktigt bra. Jag tänker inte gå in på öns historia utan bara nämna att det jag berättade om var just öns historia och naturen, vid den nordvästra delen av ön stannade vi till vid en äng för att äta den mat som jag hade lagat i förväg, rostbiff med egengjord potatissallad och det som var speciellt med den var att den var kryddad med lite spännande ingredienser från skogen. Efter det fortsatte vi till den norra bryggan för den (nästan) obligatoriska gruppbilden för att sedan ta oss tillbaka till södra bryggan för hemfärd.

Ett par veckor senare var det dags att träffa dem igen för en ny utflykt, nu i ett av mina favoritområden, Tyresta nationalpark. Efter den obligatoriska genomgången av dagen började vi gå ner mot Tyresta by där jag berättade om byns historia och ge dem möjlighet att klappa några av djuren som fanns på plats, efter det fortsatte vi in i skogen och Barnvagnssligan bort. Det finns ca 15 leder i området varav Sörmlandsleden är den största av dem. Barnvagnssligan som vi gick anses vara den lättaste av dem, men den är väldigt tuff på några ställen, i alla fall om man sitter i rullstol, mycket sten och rötter och branta backar. För en som har en nedsatt syn är det också en liten utmaning eftersom de inte ser ojämnheterna i marken, men det verkade som att det gick bra, det var inga som bröt benen eller fötterna i alla fall. Vid Bylsjön stannade vi till för att äta av dem matsäck som jag hade med mig till alla, mackor och kolsyrat vatten med citronsmak, inte så mycket svensk natur men ibland måste man taga vad man haver eller vad det heter, trevligt hade vi i alla fall och det är ju huvudsaken.

När vi ätit klart fortsatte vi slingan söderut och efter en stund kom vi fram till den nya anpassade entrén som jag hade en guidning till för några veckor sedan. När jag var här med nationalparkschefen för Tyresta nationalpark, Per Wallsten och en entreprenör för att bla gå igenom den nya entrén hade de lite funderingar på några träd som var en del i den långa spången som de hade byggt och som de hade låtit var kvar. Funderingen var om träden var i vägen för synskadade men det visade sig att det var ett stort plus för då kunde de känna på trädets struktur och bilda sig en egen uppfattning, något som de gjorde på några andra ställen efter vägen. Jag som är fullt seende tänker inte på det på samma sätt så därför är det så intressant att ta del av hur de tänker och tar till sig naturen när de är ute, den kunskapen de ger mig är guld värt vilket jag tar med mig när jag planerar mina utflykter.

Här är lite bilder från utflykten.

 

Efter en stund kom vi tillbaks till Naturrum där vi började så där tackade jag för mig, några tog bussen, några färdtjänst, jag var en av dem men den kom först efter två timmar, men det är en annan (sorglig) historia.