På grönbete i Mölnbo

Många av er har säkert fått en bok hem i brevlådan om hur man ska bete sig vid allvarliga kriser eller om kriget skulle bryta ut, en nyttig bok men det känns väldigt tragiskt att den överhuvudtaget behöver skickas ut. Ett annat sätt att förbereda sig på om det skulle skita sig och som är mycket trevligare är att gå en kurs ute i naturen för att få reda på vad man kan och inte kan äta av det gröna som växer runt omkring oss. Den kunskapen är inte så stor i det moderna samhället idag, om man inte jobbar med det vill säga, så därför känns det extra kul när man träffas på människor som har just den kunskapen, det är guld värt!

Jag har som en del av er vet ett erbjudande om att jag anordnar promenader och mat med influenser från skogen, en lite annorlunda ide kan tyckas, men förklaringen är mycket enkel. Många av de som jag drar med ut i skogen har inte den möjligheten att plocka och vistas ute som gående kan pga sina olika funktionshinder, så därför försöker jag se till att det som finns i naturen kommer till dem i stället, i form av mat. Det kan handla om en ingrediens eller en smaksättare, en mycket uppskattad tanke från många, så har ni inte provat tidigare så är ni välkomna på en promenad för att få chansen att smaka på skogens eget skafferi. Lite kunskap har jag, men jag har velat lära mig mer, MYCKET mer, så därför kontaktade jag  organisationen Naturliv som ligger i Järna, sydväst om Stockholm. De lär ut hur man lever det vildmarksliv som man gjorde förr och hur man utövar traditionellt hantverk, något som jag fick pröva på och det var inte enkelt kan jag meddela, men mer om det längre fram.

Efter en timmes resa till Mölnbo träffade jag Niklas som var min lärare för dagen, efter lite sedvanlig presentation från både mig och honom började vi vår vandring.

Jag var så säker på att vi skulle hålla till i skogen norr om Mölnbo där jag varit många gånger förr, men i stället skulle vi hålla till vid en sjö söder om Mölnbo, Lillsjön, ett underbart område som jag kommer besöka fler gånger. Det var här som samhället började växa, många av husen är från 1800-talet medans husen norr om stationen är från 1900-talet och framåt, om man ska hårdra det hela. Vi gick igenom ett villaområde och under vägen berättade om växtligheten vi såg, vi både tittade, kände och smakade på några av de växter och träd som växte, att det växte så mycket ätliga växter så nära inpå husknuten var något helt nytt för mig. Några av de växterna vi tittade  närmare på och smakade var Kvickrot, Rölleka, Gråbo, Vitplistel, Kärleksört, Kaveldun och den för mig mer kända brännässla. Efter någon kilometer stannade vi till vid en bro som gick över en liten bäck som länkade ihop Lillsjön med den mycket större sjön Långsjön. Efter vägen plockade vi ett gäng brännässlor för att göra något som jag aldrig gjort tidigare, snöre, rep eller vad man nu kallar det.
Först tog man bort bladen från stjälken, sedan skalade man den så att bara ytterstjälken var kvar. Brännässlor känns riktigt ordentligt, men om man tar dem vid stjälken så minskar man risken att bränna sig. Sedan delade man stjälken till långa smala trådar som man flätade på ett speciellt sätt, inte helt enkelt för en som är lika fingerfärdig som en elefant.

Efter en stund kunde jag konstatera att jag gjort mitt första snöre från stjälkar av brännässlor. Jag testade hållbarheten och den var riktigt stark, jag lyckades inte dra sönder snöret, hur mycket jag än tog i. Niklas berättade att han gjort fisklinor av det här materialet, hur coolt som helst! Om ni undrar varför jag har den i munnen är för att jag var tvungen att hålla i kameran med händerna.

Efter en stund fortsatte vi promenaden ut på ett öppet fält. Vid ett gäng stenar stannade vi till för att smaka på någon som han kallade för skogens chips, bring it on, chips är gott tänkte jag. Chipsen var en svart mossliknande växt som växte på stenar, oftast väldigt svåråtkomlig för människor i rullstol men det gör absolut ingenting för smaken föll mig inte i smaken, tacka vet jag Olw eller Estrella. Nu var  det bara några hundra meter till slutmålet, stationen i Mölnbo där vi skildes åt.

En riktigt trevlig dag med mycket matnyttigt så ett stort tack Niklas för en minnesvärd dag. Vi kommer att träffas i höst igen för att planera ett evenemang som vi tillsammans förhoppningsvis ska få till nästa år, en äventyrshelg vid Akaren. Under dagen pratade vi om aktiviteter på äventyrshelgen och så mycket kan jag säga, det här är något ni bara inte får missa. Funktionshinder? Inga problem, det löser vi!