Åter till Velamsund

För ca två veckor sedan var jag i Velamsunds naturreservat för att inventera området tillsammans med en förvaltare från reservatet och några från Nacka kommun, området var naturen kring Velamsunds gård och själva gården i sig med dess omgivning. Idag var det dags för en ny inspektion och då var det tre fokusområden, restaurangen, magasinet där det fanns en handikapptoalett och en slinga norr om gården.

Senast jag åkte färdtjänst från ett naturreservat eller rättare sagt, en nationalpark vilket i det här fallet var Tyresta nationalpark gick det väl så där, två timmars väntan på bil är inte så kul. men den här gången gick det mycket bättre.

Avtalad tid var 12.00, men jag var där lite mer än en timme innan så då hade jag lite tid att kolla in området själv vilket alltid är trevligt, då kan man kolla in områden som inte är med i inventeringsplanen. Det jag var intresserad av var Boo-leden som går genom området. Det är en 15 kilometer lång led som börjar i Boo hembygdsgård i Ormingen och slutar vid Strömmen på gränsen till Gustavsberg och en del går alltså genom Velamsunds naturreservat.


På den norra kortsidan av ridhuset går leden in i skogen, över en bäck och uppför en brant stig som går utmed Vinberget. Namnet kommer från de vinodlingar som man odlat till och från sedan 1600-talet och det var en av Europas nordligaste vinodlingsområden och vinet som framställdes var ekologiskt. Vet inte hur det är med vinframställningen idag, det såg väldigt dött ut på slätten, men jag är o andra sidan ingen vinexpert så det kanske finns någon verksamhet fast i mindre skala. I stället för stigen så fortsatte jag grusvägen som även den gick utmed bergets branta sluttning. Backen upp var väldigt brant och klockan gick fortare än vad jag trodde så efter halva backen var jag tvungen att vända för att hinna i tid för att möta upp de andra.

Efter den sedvanliga hälsningsfrasen gick vi till restaurangen för att kolla tillgängligheten, men vi kom inte långt, bara till dörren, sedan var det stopp och orsaken till det var att det var för smalt. Man kunde bara öppna den ena dörren av dörrparet som fanns, innanför den andra dörren hade man ställt en massa stolar, en stor kista och en skylt, så det var omöjligt att ta sig in. På ena sidan av huset fanns dock en anpassad toalett vilket var ett stort plus, men kommer man inte in i huset så faller det ganska rejält. Efter lite djupare forskning från mina kollegor så skulle det visa sig att det fanns en stor toalett inne i huset som var stor nog för att rymma en person i rullstol, men om man inte ens kommer in i huset så går det ju inte att använda den. Som det ser ut nu så kan man bara utnyttja restaurangen under sommaren för då är det inga problem och det tycker jag verkligen att man ska göra för det ligger väldigt vackert vid vattnet, trevlig personal, sedan är maten väldigt god också. På sommaren har man trubadurkvällar och det är ju aldrig fel.

När vi testat färdigt restaurangbyggnaden fortsatte vi till magasinet där den uttalade handikapptoaletten skulle finnas. Det händer inte så ofta att man som rullstolsburen inte kommer in på en handikapptoalett men ibland händer det och så var det här, vilket jag skrev om förra gången jag var här. De är fullt medvetna om problemet, men frågan är bara hur man löser det hela, men förhoppningsvis kommer det ett svar i min kommande rapport som de kommer att få inom en snar framtid. Efter magasinbesöket så drog de andra från kommunen på nya uppdrag medans jag var kvar för att inventera vidare.

Som jag nämnde tidigare så går det en led i området, men naturreservatsförvaltaren var intresserad av att göra en sträcka lite mer anpassad och det var det jag skulle kolla in nu.

Från den stora parkeringen går det en grusväg norrut mot Riset och Vikingshill genom ett skogsområde. Förra gången jag besökte området åkte jag här också, men det var bara upp till en tilltänkt rastplats med utsikt över Rudsjön, men idag skulle jag alltså fortsätta grusvägen norrut. Jag stannade till vid den planerade rastplatsen för att äta min lunch som jag hade med mig, en chiligryta med ris som jag hade värmt hemma och slevat över i en mattermos, god mat och en underbar utsikt över fältet och sjön, kan inte bli mycket bättre. Efter att ha njutit av både lunch och utsikt fortsatte jag den smått kuperade grusvägen norrut, tills jag kom till en bom. Det här partiet hade jag blivit varnad för att det skulle vara för trångt att passera med rullstol, men det var absolut inga problem, när jag kom ut på den asfalterade vägen svängde jag höger och fortsatte Vikinghillsvägen ner mot vattnet för att kolla runt lite och när det var gjort vände jag tillbaka, uppför backen och grusvägen in genom reservatet. På många ställen rumt om i Stockholm kan man se att ekarna inte ser så pigga ut, träden och framför allt bladen ser mer eller mindre döda ut med sin gråbruna färg och förklaringen till det är att de angripits av en mal som heter Ekstyltmal. Helt ofarlig för både människor och ekar, när ekarna angrips tror man att de är på väg till att dö, men i normala fall så klarar de av sådana här angrepp. Orsaken till att de angripits är den långa och torra perioden som vi haft i Stockholm, då är det inte bara vi människor som trivs av det varma vädret utan även Ekstyltmalen.

När jag åkte på grusvägen hörde jag att det brakade till i buskarna på högra sidan av vägen och när jag undersökte vad det var såg jag det var ett rådjur. Den hade försökt gömma sig bland buskarna, vilket den lyckades med hyfsat bra, jag såg den tydligt men att ta kort på den var ingen ide. Vi tittade på varandra en stund, sedan sprang/hoppade den iväg. Jag kunde följa den en stund och när den hade tagit sig upp för en större klippsats stannade den till för att spana in mig. Då kunde jag ta fram kameran och i lugn och ro ställa in kameran för att få en riktigt bra bild på den, det tråkiga är att jag blir så till mig när jag får de här chanserna så jag skakar lite för mycket för att bilden ska bli så skarp som jag vill, men jag är ändå ganska nöjd med den.

Efter detta mycket intressanta och lite spämmande möte så fortsatte jag söderut till Velamsunds gård för att beställa färdtjänst för hemfärd.