En natt vid Akaren

Jag tror inte att det finns någon plats som har bjudit på sådant motstånd som området mellan Järna och Mölnbo, ett riktigt fint område med en storslagen natur. Motståndet har varit i form av långa branta backar, dåligt underlag och med det menar jag löst grus och stenar, inget man gillar om man ska ta sig fram med manuell rullstol. Annat motstånd har varit mina försök att få till en tältnatt vid sjön Akaren vilket har misslyckats varje gång jag varit där, orsakerna till det kan vi ta vid ett annat tillfälle, nu ska jag faktiskt skriva om min senaste tur i området tillsammans med Iris, en lyckad sådan.

På söndag var det tänkt att jag skulle ta med en grupp till området så därför var jag och Iris där och rekade igår kväll och i förmiddags, allt för att kunna göra en så bra utflykt som möjligt. När vi var på väg hem fick jag reda på att det var för få anmälda så då blev promenaden inställd, tråkigt för dem, men vi hade det i alla fall underbart.

Normalt brukar jag ta pendeln till Järna eller Mölnbo för att för egen maskin ta mig genom området, men eftersom jag nu skulle ordna den där utflykten så ville jag veta hur det funkade med färdtjänstadresserna i området, adressen som var intressant i det här fallet var Palmskog som ligger ca 7 km väster om Järna. Adressen fanns på färdtjänstens beställningscentral så då var det bara för mig och Iris och åka dit. När vi kom dit sa vi hejdå till chauffören och rullade vidare in i skogen. Vägen var väldigt stenig till en början, stora stenar som gjorde det ganska svårt ibland att ta sig fram men det gick. Vi mötte en bil där mannen som körde undrade om jag hade åkt fel, det är väl inte varje dag man ser en person i rullstol med stora ganska tunga väskor både fram och bak på de här vägarna så jag förstod hans undran, det är lugnt sa jag och rullade vidare. Efter ca 600 meter kom vi fram till en skylt där det stod Vattgruvmossen, funderade snabbt om vi skulle åka in och kolla läget där, men klockan var ganska mycket så jag bestämde mig för att spara det till dagen därpå. För den som undrar vad Palmskog är för ett ställe kan jag berätta att det är en veterinärklinik för både hästar, hundar, katter och några djur till.

Efter ytterligare någon kilometer kom vi fram till en väg som gick höger och som ledde ner till sjön som vi skulle vara vid under natten så vi svängde in på den vägen och efter en stund var vi framme. Normalt brukar jag ha Iris lös när jag är ute i skogen, men eftersom vi nu var i ett vargområde så hade jag henne kopplad tills vi kom fram till sjön, där fick hon springa av sig lite och göra det hon skulle, sedan gick hon som en skugga efter mig. Det första jag gjorde var att ge mig och Iris lite mat, sedan försökte jag montera ihop min nyinköpta tältsäng, en underbar sak som väger lite och tar lite plats när den är nedpackad. Det var inte så lätt som jag trodde, men till slut förstod jag hur man skulle göra och en stund senare hade jag en säng, mitt ute i skogen. Eftersom det var så skönt ute så bestämde jag mig för att inte böka med mitt tarp som jag hade köpt, det fick bli någon annan gång. När vi ätit klart och det nästan hade blivit mörkt kröp vi ner i sovsäcken bägge två för få en välförtjänt sömn, men innan vi kröp ner var jag tvungen att ta några kort på solnedgången.

Någon gång under natten vaknade jag av att Iris hade satt sig upp och skällde mot något inne i skogen, ingen aning vad det var men lite spännande var det allt eftersom vi var i ett vargområde. Hon var kopplad under natten så det fanns ingen risk att hon skulle smita eller bli tagen utan att jag märkte det. Nästa gång jag vaknade var vid 5-tiden och fick se en fantastisk dimma som låg över sjön, fram med kameran och ta kort för att sedan somna om.

Efter två timmar vaknade vi och gick upp för att packa ihop våra saker, äta frukost och sedan åka iväg. Det var riktigt varmt och skönt så jag bestämde mig för att vi skulle rulla hela vägen till Järna för att där ta pendeln hem. Utmed vägkanten såg vi efter en stund en snok som nog inte var så road av att Iris stack fram nosen för att se vad det var för slingrig sak som rörde sig på marken.

Eftersom det var så varmt så tog jag det väldigt lugnt, varken jag eller Iris är i toppform för tillfället så det tog ett par timmar tills vi satt på tåget och var på väg hem till civilisationen.