Vår vid Kyrksjön
I vintras fick jag ett jobb av Bromma stadsdelsförvaltning för att inventera Kyrksjölötens naturreservat norr om Åkeshov i västra delen av Stockholm. Vintern har som de flesta av er vet varit väldigt seg i år, men nu börjar den släppa greppet, så nu kan man äntligen låta permobilen vila efter en tuff säsong och låta mina armar få jobba lite. Ska jag vara ärlig så är vintern en väldigt tuff årstid för min del. Att inte kunna åka ut med manuella stolen och röra på kroppen som man vill tar på psyket, så till nästa säsong måste jag hitta på något så jag kan röra mig som jag vill. Hur som helst, idag tog jag med mig Iris på en tur till Kyrksjölötens naturreservat som sagt, ett underbart ställe, fin natur och nära till kommunikationer i form av buss eller tunnelbana, perfekt om man inte vill tillbringa dagen med att resa flera timmar fram och tillbaka.
Idag skulle jag som sagt inventera, med andra ord, varenda liten stig skulle inspekteras, kolla underlag, backar, bredd m.m.
Vi tog tunnelbanan till Åkeshov, sedan upp mot simhallen, efter hundra meter in på Möjbrovägen fortsatte vi in på en bred stig in i reservatet. När vi åkt upp för en liten backe kom vi fram till ett fält och där svängde vi vänster för att fortsätta till andra sidan reservatet. Det hade inte torkat upp än efter snön, den låg dessutom kvar på några ställen, men det var ändå inga problem att ta sig fram förutom där det var riktigt blött och snön var mjuk och centimetertjock, där fick man kämpa lite. Efter någon kilometer kom vi fram till Spångavägen och där svängde vi höger för att efter några hundra meter svänga höger igen in i skogen. Det här området ligger i den östra delen av reservatet, inte så väldigt välbekant för min del, jag brukar hålla mig runt själva sjön Kyrksjön, men i och med inventeringen ska hela området kollas upp.
Naturen här är underbar, även under vinter och vår, tät skog, stora våtmarker och lämningar från istiden i form av De-Geer moräner som fått sitt namn från den svenska geologen Gerard De Geer mellan 1858-1943. De Geer-moränen har troligen formats i sprickor som gick parallellt med iskanten under vattenytan. Moränryggarna är ofta ett antal hundra meter långa och cirka 5 meter höga med stora stenblock.
När vi åkt en stund kom vi fram till Åkeshovs badhus, efter en stund var vi tillbaka där vi började för lite mer än en timme sedan, vid Åkeshovs tunnelbanestation, men vi hade mycket kvar så vi fortsatte bort mot Möjbrovägen igen, men i stället för att åka in i skogen som vi gjorde en stund tidigare så fortsatte vi vägen tills den tog slut, där fortsatte vi in i skogen igen. En stund senare kom vi fram till en liten t-korsning där vi brukar svänga höger, men av någon anledning så svängde vi vänster istället. Orsaken till att jag brukar svänga höger är för en brantare backe en bit bort som jag helst vill ha som nerförsbacke, speciellt vid den här årstiden när det är lite tuffare att ta sig fram i skogen. Det finns två bryggor i området, en av dem är lite lättare att ta sig ut på med rullstol och det är den som ligger vid den sydvästra delen av sjön och det var dit vi var på väg för att inta dagens lunch, vanlig hundmat till Iris och en Tortellinigratäng till mig, inte helt fel. Sjön låg fortfarande under is, förutom på några ställen, så det dröjer nog inte länge förrän den ligger helt öppen och fåglarna hittar tillbaka. I normala fall är här en hel del fåglar av olika slag, stora som små, men idag syntes bara några skator och måsar som letade mat.
Efter lunchen packade vi ihop och fortsatte stigen fram till en spång som går genom våtmarken ett par hundra meter, här är det riktigt häftigt att ta sig fram. Spången är lite mer än 1 meter bred så man får gott och väl plats med en rullstol, men får man möte så är det lite värre, men på ett ställe har man gjort som en mötesplats så där är det inga problem. Spången är som sagt tillräckligt bred, men den saknar höga kanter efter sidorna vilket gör det hela lite extra spännande, speciellt där brädorna ligger i is/vattennivå vilket det gjorde på några ställen. När vi kom till den beryktade backen svängde vi vänster och kom fram till Vultejusvägen, där svängde vi höger och fortsatte bort till Spångavägen för att där svänga höger och fortsätta cykelvägen bort till Brommaplan där vi tog tunnelbanan hem.
Idag skulle jag som sagt inventera, med andra ord, varenda liten stig skulle inspekteras, kolla underlag, backar, bredd m.m.
Vi tog tunnelbanan till Åkeshov, sedan upp mot simhallen, efter hundra meter in på Möjbrovägen fortsatte vi in på en bred stig in i reservatet. När vi åkt upp för en liten backe kom vi fram till ett fält och där svängde vi vänster för att fortsätta till andra sidan reservatet. Det hade inte torkat upp än efter snön, den låg dessutom kvar på några ställen, men det var ändå inga problem att ta sig fram förutom där det var riktigt blött och snön var mjuk och centimetertjock, där fick man kämpa lite. Efter någon kilometer kom vi fram till Spångavägen och där svängde vi höger för att efter några hundra meter svänga höger igen in i skogen. Det här området ligger i den östra delen av reservatet, inte så väldigt välbekant för min del, jag brukar hålla mig runt själva sjön Kyrksjön, men i och med inventeringen ska hela området kollas upp.
Naturen här är underbar, även under vinter och vår, tät skog, stora våtmarker och lämningar från istiden i form av De-Geer moräner som fått sitt namn från den svenska geologen Gerard De Geer mellan 1858-1943. De Geer-moränen har troligen formats i sprickor som gick parallellt med iskanten under vattenytan. Moränryggarna är ofta ett antal hundra meter långa och cirka 5 meter höga med stora stenblock.
Efter lunchen packade vi ihop och fortsatte stigen fram till en spång som går genom våtmarken ett par hundra meter, här är det riktigt häftigt att ta sig fram. Spången är lite mer än 1 meter bred så man får gott och väl plats med en rullstol, men får man möte så är det lite värre, men på ett ställe har man gjort som en mötesplats så där är det inga problem. Spången är som sagt tillräckligt bred, men den saknar höga kanter efter sidorna vilket gör det hela lite extra spännande, speciellt där brädorna ligger i is/vattennivå vilket det gjorde på några ställen. När vi kom till den beryktade backen svängde vi vänster och kom fram till Vultejusvägen, där svängde vi höger och fortsatte bort till Spångavägen för att där svänga höger och fortsätta cykelvägen bort till Brommaplan där vi tog tunnelbanan hem.
Kommentarer
Skicka en kommentar