Historielektion vid Bällstavägen

När jag och Lotta, min fru, flyttade ihop i slutet av 80-talet flyttade vi till Hässelby Villastad som ligger i nordvästra delen av Stockholm. Vid den tiden jobbade jag i Sundbyberg och resvägen dit var för det mesta Bergslagsvägen och Bällstavägen till kontoret på Landstingets inköpscentral i Sundbyberg, eller Sumpan som det ibland kallas. Med andra ord så har det blivit en hel del åkande på ovannämnda gator, men att jag under den här perioden skulle ha åkt förbi ett fornnordiskt gravfält, det hade jag ingen aning om, men det är ju o andra sidan inte så konstigt, man brukar ju, och SKA hålla sig på vägen när man åker bil och där finns som bekant inga gravfält.

För några dagar sedan var jag och Iris och gjorde en inventering i Kyrksjön i Åkeshov utanför stan, men vi hann inte riktigt klart upptäckte jag sen när jag kom hem och började skriva min rapport, det fanns några saker som jag var tvungen att kolla upp, så några dagar senare åkte vi dit igen. Jag brukar nio av tio gånger berätta hur jag åker för att ta mig till platsen jag ska besöka, men eftersom jag varit där och därmed beskrivit hur man tar sig dit så hoppar vi över det. Det jag kan berätta att jag denna dag bestämde mig för att ta permobilen i stället för manuella och orsaken till det var att jag kom iväg lite sent på eftermiddagen och därmed hade lite tidsbrist, så därför fick det bli maskinella muskler i stället för mänskliga.

Vid den här årstiden är det väldigt mycket vatten i träskområdet vilket inte syns på bilden, men det gör att vattnet på vissa ställen är i stort sett i samma nivå som spången man går på, lägg där till att det på många ställen inte finns någon skyddskant eller staket på sidorna vilket det gör det hela lite mer spännande. Dessutom, när jag åkte på spången så knakade det lite oroväckande under mig, om det var för att brädorna var på väg att gå sönder, eller om isen under brast när vi åkte,det vet jag inte och jag hade ingen större lust att undersöka saken närmare heller.

Precis som förra gången stannade vi till vid en av bryggorna för att äta vår lunch och kolla på utsikten, den såg ut precis som det gjorde två dagar tidigare, kanske isen hade blivit lite tunnare. Det vi skulle kolla lite extra på idag var dels en av bryggorna men också entrén till reservatet som är vid norra Ängby idrottsplats, en bra entré med hyfsad bra skyltning och bra parkeringsmöjligheter. Efter lite mätningar och fotograferingar fortsatte vi bort mot Bällstavägen och där svängde vi vänster mot Islandstorget.

Efter knappt 500 meter såg jag en skylt som verkade intressant, fornnordiskt gravfält. Jag åkte fram till skylten som låg uppe på en liten kulle och kunde läsa att här fanns 68 gravar från 500 f kristus till 1050 e kristus och som är Brommas näst största gravfält. Gravarna är så kallade brandgravar, dvs man har bränt de döda på bål och sedan samlat ihop resterna i en kruka eller träask ofta tillsammans med någon personlig ägodel, sedan har man öst över jord och stenar vilket kallas för stensättningar.

Ibland kan jag tycka att de är lite svåra att upptäcka men det här var väldigt tydligt. Området heter för övrigt Björklunds hage efter det torp som låg här och gravfältet sträcker sig över till andra sidan Bällstavägen. Torpet var från 1700-talet och en av de som bodde här var en smed och som hette just Björklund, huruvida han är släkt med Liberalernas partiledare Jan Björklund har jag ingen aning om, kanske, kanske inte. Hur som helst, torpet eldhärjades på 1950-talet, men det finns lite spår efter husgrunden kvar.

Efter denna lilla historielektion fortsatte vi bort till Islandstorget där vi tog tunnelbanan hem.