Vinterlandskap

Nu är jag hemma igen efter några dagar på sjukhus, känns riktigt skönt. Varför jag låg på sjukhus var för att fixa till en stent som jag haft lite problem med sedan i höstas, det här var den korta versionen, den långa kan vi ta någon annan gång. Dagens inlägg ska handla om något helt annat, nämligen en underbar tur som jag och Iris gjorde i måndags, tillsammans med en god vän sedan några år.

Tänk er att ha kraftigt nedsatt syn på ena ögat, ingen syn på den andra, nedsatt balans och en påtaglig panikångest som kommer med jämna mellanrum, men ända klara av att ta sig ut i naturen, av ren vilja, häftigare än så kan det inte bli. Sedan jag började med att anordna promenader och event för människor med olika funktionshinder har jag mött människor som gjort saker som de inte trott att de kunnat och få se den glädjen i deras ansikten när de gått över sin psykiska gräns är riktigt kul. Personen som jag var ute med tillsammans har gjort just det som jag beskrev, bitit ihop och tagit sig ut, trots att hon många gånger fått slagits med hjärnspöken.

Vintern har kommit till Järvafältet

Jag och Iris tog pendeln till Jakobsberg för att därifrån ta oss till Säby gård ca 2 km bort för att möta upp henne där. Vädret var till en början inte det bästa, snöigt och blåsigt, men när vi kom till gården hade det slutat. Vi fortsatte den oplogade vägen norrut, förbi rastplatsen och in i skogen. Det hade snöat en hel del under natten så den låg tung på träden runt omkring, väldigt stämningsfullt, men nackdelen är att man inte ser den eventuella is som finns under snön på vägen, något som hon fick erfara, men det gick bra som tur var. Snö och is var inte den enda faran efter vägen, jag vet inget ställe i Stockholm som har så mycket färistar som Järvafältet, lite knepigt att ta sig över, än värre när det har kommit snö, ett litet snedsteg och man kan bryta både det ena och det andra vilket kan få katastrofala följder, speciellt under vintern när det är kallt.

Iris

Från början var det tänkt att vi skulle ta oss runt Säbysjön, en av tre sjöar i området, men vi beslöt oss för att fortsätta norrut mot Översjön. Söder om Översjön finns det en stor äng som heter Granskog, uppkallat efter det torp som låg i här, Vet inte om torpet finns kvar, vi såg det inte i alla fall, men det som finns här, förutom ängen, är de scoutstugor där man kan slå sig ner för att njuta av sin medhavda matsäck, när den var uppäten fortsatte vi vägen som gick utmed sjön. Efter 400 meter svängde vi höger för att efter några ytterligare hundra meter svänga vänster och fortsätta norrut. Känslan av att komma djupare och djupare in i skogen ökade vartefter vi gick, varför vet jag egentligen inte eftersom vi hade gått i skogen ett par timmar, men så kändes det i alla fall. En som verkligen njöt att springa omkring i snön var Iris, eftersom både jag och frugan har legat i influensa så har det inte blivit så många skogspromenader den senaste tiden så hon var överlycklig när vi äntligen hade tagit oss ut. När vi gått någon kilometer kom vi fram till en korsning, där svängde vi vänster och fortsatte till Kallhäll där vi tog pendeln hem.