Hur gör jag egentligen?

Av förklarliga skäl så är jag inte ute och campar lika mycket på vintern som på sommaren, typ ingenting på vintern, inte än i alla fall. Det närmaste jag har kommit, var när jag och min hund Iris låg i tält ute på vår balkong i januari förra året, ganska mysigt faktiskt. Det var ett så kallat popup-tält som fungerade alldeles utmärkt. Efter att ha flyttat på lite grejor på balkongen kunde jag surra fast tältet i balkongräcke och annat som jag kunde använda. Felet jag gjorde då var att jag tömde garderoben på alla tjocka tröjor och byxor vilket resulterade i att jag inte kom ner i sovsäcken, så då var det bara att ta av sig det överflödiga och lägga det ovanför sovsäcken, när det var gjort var det inga större problem. Varför jag tältade på balkongen var för att se hur jag reagerade på kyla och för att det är ganska svårt att ta sig fram i snön med rullstol med all packning, tält, sovsäck och annat som är bra att ha med sig när man är ute, har man dessutom hund med sig så blir det givetvis ännu mer.

Campingtur i Särna

Jag får ganska ofta frågan hur jag tar mig fram med all packning när jag är ute, något som jag själv undrar ibland faktiskt när jag tittar på gamla bilder. På dagspromenaderna är det inga problem, då har jag bara en ryggsäck där jag lägger ner allt, mat, extrakläder och annat som kan vara bra att ha med sig när man är ute. När jag är ute något dygn krävs det dock lite ner planering och mer packning, inget konstigt med det, frågan är bara hur man får med sig allt på bästa sätt. Jag delar upp det på tre packningsanordningar varav den tyngsta är under rullstolen, oftast i form av tält, sovsäck, liggunderlag och någon vattenflaska på någon liter eller två. På bilden har jag gjort lite annorlunda, men regeln är alltid att det tyngsta ska vara under rullstolen, hänger jag det tunga där bak så välter jag och hänger jag det där fram så blir det svårt att styra rullstolen. Där bak hänger jag med lite allt möjligt, medans jag framför mig har med mig det jag behöver under dagen, på så sätt behöver jag inte röra mig alltför mycket när jag ska äta något t.ex. eftersom jag har det i ryggsäcken, totalt brukar packningen ligga på ca 15 kilo om jag är ute en natt, är jag ute längre så ligger det på 3-4 kilo mer per natt i form av mer kläder, mat och vätska.

Campingtur mellan Nynäshamn och Bålsta. Bilden är från Järvafältet.

Att ha packning på det här sättet sliter ganska mycket på både rullstol och kropp, så efter något år skaffade jag mig en cykelkärra där jag har i stort sett all packning, det som behövs under dagen har jag fortfarande i en ryggsäck hängandes där fram. För några år sedan genomförde jag en veckolång tur med min bästa kompis Calle från Nynäshamn till Bålsta, en underbar, lärorik, men jobbig resa, två mil om dagen i en vecka. Ska man göra så pass långa turer är det bra om man är två så man kan turas om att dra kärran. Vi funderade först på om vi skulle ha en kärra var, men vi bestämde oss för att ha all packning i en kärra och orsaken till det är att om något skulle hända den som hade kärran så kunde den andra snabbt komma till undsättning vilket hände några gånger. På den färden hade vi ett antal remmar som vi surrade fast cykelkärran i rullstolen där bak, men det höll inte så bra, vet inte hur många gånger det släppte och vi fick surra fast kärran i stolen igen.

Förra året kontaktade jag en kompis som är lite av en allt i allo, sätt ett verktyg i handen på karln och han kan trolla fram i stort sett vad som helst. Han fixade till en anordning med en snabbkoppling så när säsongen börjar på allvar ska det inte vara några problem med att ta sig fram med cykelkärran. Fick tyvärr inte den möjligheten förra året eftersom jag hade en slang (nefrostomi) som stack ut från ryggen pga problem med njure och njurbäcken, ett nödvändigt ont om ni vill veta. Hade jag inte haft den hade jag i bästa fall varit mycket sjuk idag, men den gjorde i alla fall att mitt rörelsemönster var starkt begränsat, men jag fick i alla fall ett dygn i ett vindskydd i Idre i somras och det var inte helt fel, men nu är slangen borta och om ett par månader drar jag och Iris ut igen. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge heter det ju.

Sandasjön